Följande brev inkom från Christina Löfstedt, Anna Stina-grenen, som är barnbarn till Wilma Karlsson. Brevet är skickat till Wilma från Gärda Månsson, Maria-grenen. Brevet berättar om Gärdas resa till Lappland 1938 samt om vardagslivet som lärare i Billeberga, Skåne.

Wilma Marianne Karlsson var född 7 december 1914 på Karlsberg, Edared, Fotskäl. Wilma gick bort 2003. Wilma var dotter till Karolina (Lina) Karlsson född 1873 i Sjöby Mellangård, Horred, och Otto Karlsson från Karlsberg, Edared, Fotskäl, född 1874.

Gärda Månsson var född 22 augusti 1900 i Edared, Fotskäl. Gärda gick bort 1978 i Varberg. Gärda var dotter till Anna Moberg född 1867 i Vilgsberg, Fotskäl och August Månsson född 1863 på Edared, Fotskäl. Gärda arbetade som lärare under åren 1923 till 1963.

Har du också brev som berättar om vår släkt eller om livet då som nu? Kontakta föreningen så publicerar vi det på vår webbplats.

1938-10-06
Till Wilma från Gärda
Poststämplat: Billeberga 1938-10-10

Fröken Vilma Karlsson
Karlsberg
Fotskäl

S. Möinge, Billeberga den 6/10 1938

Heja Vilma!

Tusen tack för ditt brev. I tankarna
följde jag med i er resa, när jag läste
brevet. Det är en trevlig ”resroute” den,
egentligen är det väl de vackraste trakterna
i mellan-Sverige. Ja, du Lapplands-
resan var en upplevelse av stora mått.
Om jag bara kunde med ord beskriva den.
Lappar blev man van vid. Det var en van-
lig företeelse, dom sprang där överallt
När jag reste hemifrån, tänkte jag mest
på, att det var trevligt att få se dem.
Men ser du fjällen, snötäckta,
vattenfallen (Harsprånget, Sveriges
största.) Gud i himlen. Man blir så
liten, man önskar, att tiden stod stilla.
Det finns något, om heter att bli fjäll-
biten”. Det ordet säger mycket. Det blir
man, när man kommer till Lappland.
Alla människor voro hänförda. Där var
människor, som rest långa vägar, för att
få se detta, utlänningar. Jag för min
del reste på tåget, två dagar o en natt
för att komma dit, Men säg inte att den resan

är ouppnåelig. Järnvägsresan kostade
42 kr (med några obetydliga tillägg) Sedan (det var halva priset)
för inkvartering var så trevligt ordnat (vi
bodde i ett rum förstås och åt på hotellet. Nanna
vile ha det bekvämt o så där) Men ser
du, där fanns små “stugor”, som hörde
till turisthotellet. Där fick rum 2 á 3
personer där fanns elektrisk kokplatta
ett litet skåp med allt möjligt köks-
attiralj (dom behövde bara ha med sig socker
o kaffe o gryn o mjöl etc. så gick
det att laga mat själv. Jag tror det
kostade 2 kr. natten att bebo en sådan stuga.
Så fick dom städa efter sig. Vi talade
med två flickor, som bodde i en
sådan. De voro just färdiga att
begiva sig därifrån. De skulle gå till
Kepnekaise. Det skulle ta tre
dagar från Abisko. De gingo över
fjällen efter karta, Turistför-
eningen lämnade ju alla möjliga
upplysningar därinne på expeditionen.
De voro bastanta flickor, som varit ”ute
förr”. Risker får dom ju ta, det finns
det ju med allting här i världen så detså.
Ni förstår att landsvägar fanns det
inte häruppe. Den tog slut i Kiruna
Har uppe fanns bara stigar Abisko ligger
utmed järnvägen Luleå — Riksgransen —
Narvik ( och har väl tillkommit för att få forslat

i väg järnmalmerna ner till Luleå (och
mest till Narvik) från Kiruna, Malmberget,
Gellivare m. fl. gruvor. Skickar några kort
Lappgossen tog jag där framme vid turist-
stationen, han skulle ju varit i en annan omgivning
då hade det varit trevligare. På hans kolt var
röda ränder, o titta på tofsen i mössan
där var en hel härva rött ullgarn i den.
Jag tyckte det var synd om lapparna. Dom stod
så lågt på något sätt i kulturellt av-
seende. Jokk betyder flod, det finns i
så många namn. (lapska) Jokkmokk t. ex.
Jag ska nog resa dit fler gånger. Detta var
bara en början. Sen när vi reste hem, voro
vi om Stockholm (Allsång på Skansen
Sven Lilja, det var också roligt.)
Nu går man här i Skåne o daskar, Det
är slut med upplevelserna. Bara vardag.
Men jag har Arne ännu. Han är
hemskt bortskämd nu, han har inte
det minsta nån respekt, Jag sa till
honom i dag att han är en liten
slarver. Han skriver sånna breda
bokstäver, dom får inte alls lov att
vara så breda. Min 1-klassist läser
rent nu. Men jag har riktigt
pIuggat med henne. Där hemma bryr
dom sig inte om henne något.

Har sa mycket att göra kokar äpp-
lemos lägger in kryddsill o.s.v. Skulle
varit gymnastiken i kväll (för det är
fortfarande roligt) men jag orkade inte
på grund av trötthet i benen o diverse
lemmar. Till jul ska jag ta med mej
mina kort hem o då kan ni komma hem en
kväll, sa ska vi titta på dem. Jag tycker själv
det är roligt att titta på dem. Sommaren i
somras gick så fort, man hann nästan inte
följa med. Slåttern räckte ju hela sommaren,
I höst har det varit en härlig period. Men
det började bli höst i söndags o nu är väl
sommaren riktigt slut. Jag har badat litet
sen jag kom hit. Har varit i Landskrona
mycket och dom ha varit här flera sön-
dagar. Jag trivs så gränslöst bra till-
sammans med dem. Får nu sluta detta
slarviga brevet. Med många hälsningar
från Gärda