När jag var i 14 årsåldern kom min morfars syster Hanna Ulrika Månsson (Släktboken Maria-grenen III:16) till mig och gav mig en gammal tratt i mässing. Ni kan föreställa er en tonårings förtjusning över detta föremål. Jag var egentligen inte särskilt intresserad av tratten men jag hade ett starkt band till Hanna och tyckte oerhört mycket om henne. Det som betydde något för Hanna var också betydelsefullt för mig. För Hanna var det viktigt att tratten hon en gång fått av sin mormor Maria Moberg ”Torkel i Bergs dotter” fick en ny mottagare. Hon hade fått tratten av sin mormor något år innan hon gick bort 1907 och Hanna var då i 14 årsåldern. Tratten förvarades efter att jag fått den hemma hos mina föräldrar, ibland hängde den på väggen i köket men oftast var den inlindad i ett tygstycke gömd i en garderob eller ibland till och med inlåst i ett gammalt kassaskåp. Något värdefullt var det med denna mässingstratt.

Den märkliga tratten hade en gång tillhört gästgivare Torkel Torkelsson (1725-1803), farfar till vår anfader ”Torkel i Berg”. Torkel Torkelsson var gästgivare vid Skene Gästgivaregård troligen mellan år 1755 fram till någon gång på 1780 talet. Som gästgivare på den tiden hade man ensamrätt på brännvinsutskänkning och även ölet i olika kvalitéer var en uppskattad dryck. Tratten har troligtvis använts till att hälla upp öl, brännvin och kanske andra drycker från olika tunnor och kärl.

Tratten är tillverkad i mässing, utsidan är slät, välformad och har en rundad kant upptill. På insida ser man att den är förtent. Handtaget är vackert förankrad mot trattens utsida med en mässingsnit och anpassad för ett pekfingers grepp. Pipen är konstruerad på ett skickligt sätt så att den passar in och fäst i ett hål i trattens botten. Med ålderns rätt finns ett visst slitage vid pipen som troligtvis mer beror på handhavandet genom åren, än ölets påverkan. Vem som kan ha tillverkat mässingstratten är osäkert men troligtvis är det någon bysmed eller så fanns det kanske en smedja som tillhörde gästgiveriet.

Nåväl, mässingstrattens ”resa” och affektionsvärdet för oss har sin historia. Men hur var tillvaron för Torkel Torkelsson när han drev Skene gästgivaregård för 250 år sedan? Jag har sökt efter och läst en del som finns skrivet om gästgiveriverksamheten i Sverige och i Mark, Skene. Det är en spännande historia i sig. När vi idag år 2015 bor på ett gästgiveri eller ett ”bed and breakfast” är det oftast en fantastisk upplevelse och behaglig tillvaro, men så var det inte alltid på 1700 talet…

En spännande fortsättning av berättelsen om gästgivare Torkel Torkelsson följer framöver…

Det kanske finns fler intressanta föremål som tillhört någon släkting? Skriv en liten berättelse…

Hajom i augusti 2015, Hillevi Blomster.