Julkort från Ida Månsson till Gärda Månsson, framsida, 1919.

Kåseri kring ett litet julkort skickat för drygt 100 år sedan

Jag fann häromdagen bland några gamla julkort, ett litet kort som mina betraktande ögon föll för. En enkel och rar illustration med en fyrradig vers på rim. Jag visste på något märkligt sätt redan innan jag läst kortet vem avsändaren var. När jag vände på kortet så besannades min känsla, trots att det var över hundra år sedan kortet skrevs.

Julkort från Ida Månsson till Gärda Månsson, framsida, 1919.

Gärda Månsson (Maria-grenen) läste på Småskoleseminariet i Borås.  I december 1919 avslutade hon sin tredje termin. Någonstans i staden hade hon köpt ett mindre julkort 7×10 cm – illustrerat och verssatt av Sigrid Sundius-Dahlström. Sundius-Dahlström är inte lika känd som till exempel Jenny Nyström men om man ”googlar” på hennes namn hittas ett antal jul-, påsk- och gratulationskort. Det roliga med denna kvinnliga illustratör är något som också för henne samman med Gärda; Hennes kort är enkelt illustrerade, ofta verssatta och på julkorten förekom sällan tomtar (jag har på Google bara funnit ett bland publicerade julkort) – däremot fanns ofta barn, snögubbar, grisar, julgransprydnader etcetera. Det är så jag själv minns Gärdas val av julkort, inga tomtar utan andra roliga saker som gläder i juletid.

Nåväl, Gärda skriver kortet onsdag den 17 december 1919. Kortet adresseras till hennes äldsta syster Ida Månsson som bor på föräldrahemmet Vilgsberg i Fotskäl tillsammans med föräldrar och hemmavarande syskon. Gärda börjar kortet med att tacka för brev. Därefter skriver hon att hon ”Reser hem på fredag e.m. med 3 tåget”. Hon kommer alltså att åka Viskadalsbanan som går mellan Borås och Varberg. Järnvägsstationen hon stiger av vid är Björketorps Station. Idag tar resan från Borås till Björketorp cirka 45 minuter men år 1919 gick resan troligen något långsammare.
Gerda skriver vidare på kortet att hon ”Hoppas på möte”. När hon anlände till Björketorps station är klockan runt 16.00 och det är mörkt ute. Naturligtvis hoppades hon på möte för om hon inte möttes, fick hon gå de dryga 8 km till Vilgsberg. Den vägen har hon gått många gånger men fredag den 19 december vid 16 tiden är det mörkt och kallt. Förhoppningsvis hade pappa August eller någon av syskonen spänt för hästdroskan eller släden om det var snö och mött upp Gärda vid stationen i Björketorp. 

Julkort från Ida Månsson till Gärda Månsson, 1919.

Jag önskar att jag kunde förflytta mig genom det ”svarta hålet” som Mira och Rakel i årets adventskalender, för att se hur det gick för Gärda under hennes hemfärd. I stället kan jag bara hoppas att kortet kom fram i tid och att kusken, hästen och droskan/släden stod och väntade på sin jullovslediga dotter/syster. 

För år 1919, drygt 100 år sedan fanns inte så många sätt att kommunicera med dem därhemma. Ett kort var inte bara en hälsning utan också ett sätt att förmedla sig på. Det gällde att planera, vänta och ha tålamod. Idag skriver vi istället korta, snabba sms eller skickar mejl när vi vill något. Och visst är vi glada för teknikens möjligheter, särskilt under detta speciella år när de fysiska avstånden mellan oss blivit längre – men nog är det roligt att skriva, skicka och få ett julkort ändå.

Så,

till Er alla från oss alla i Styrelsen för Släktföreningen Annika och Torkel i Berg

”Uppå en finfin jättekaramell
Vi kommer flygande till dig ikväll
För att dig önska God Jul och annat gott
Samt lycka uti både stort och smått!”

God Jul och Gott Nytt År!

3 tankar om “Kåseri kring ett litet julkort skickat för drygt 100 år sedan”

  1. Vilket fint julkort o intressant läsning!
    Kommer själv ihåg Gärda, som var en ganska bestämd lärarinna
    Instämmer med de fysiska korten, roligt att både skriva o få.
    Känns som de blivit än viktigare i denna märkliga tid.

  2. Tack Hillevi för en välskriven och intressant berättelse kring julen 1919 !
    Vad mer minnesvärt hände detta år ? Restiden för tåg mellan Borås och Björketorp var nu en dryg timme jämfört med 1890-talet, då tog det 2 timmar och 10 minuter. Vid den här tiden reste och anlände 80 personer per dag och 20 ton gods skickades och mottogs i Björketorp. Konstnären Carl Larsson i Sundborn avled 65 år gammal och Lennart Hyland föddes. Fredsavtalet för första världskriget undertecknades i Versailess. Kafferansonerin-
    gen upphörde och arbetsdagen kortades till 8 timmar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.