Lydde gård på Rättarevägen i Kinna var målet för släktföreningens styrelsemöte 4 april 2009. Denna gård har gått från väveri till tegelbruk och nu till pensionat. Här följer en berättelse om vad som hänt sedan 1400-talet.

Den tidigaste anteckningen om Lydde är från 1493. Området hette då Lyddaström. Sedan dess har Lydde genomgått många förändringar. Det som utgör den äldsta byggnaden på platsen idag är den timrade flygelbyggnaden vars norra del enligt vissa källor antas vara byggd på 1700-talet och som använts som boningshus åtminstone under större delen av 1800-talet. Den ekonomiska kartan ger bilden av att Lydde var en gård i övergångsfasen mellan jordbrukssamhälle och det industrialiserade samhället.

Lydde gård var fram till 1840-talet med största sannolikhet i första hand ett jordbruk. Huvudbyggnaden forslades på 1840-talet från Rydal i Seglora socken till Lydde där förläggare Kock inledde verksamhet. Kock använde huset till bostad men också en del till jacqardväveri. Han startade senare också ett färgeri där Johannes Packendorf blev arrendator. Packendorf bodde i början i den låga delen av gårdens annexbyggnad. Packendorf övertog i mitten av 1850-talet väveriet och färgeriet. Färgeriet brann dock ned 1875. År 1878 anlade Packendorf dessutom ett tegelbruk. Delen av annexbyggnaden som är i två våningsplan uppfördes på 1870-talet och var från början tegelmästarens bostad.

År 1888 såldes verksamheterna till fabrikör Nils Andersson. Han hade tidigare drivit en handvävnadsrörelse i Fritsla. Han drev nu tegelbruket men startade också ett väveri som fick namnet Johannedals väveri. Nils bror Ludvig Andersson arbetade som teknisk ledare för väveriet och startade samtidigt Kasthalls Mattfabrik i Kinna.

Efter Nils Anderssons bortgång har gården arrenderats ut till ett flertal jordbrukare. Den senaste arrendatorn var Bertil Johansson som flyttade in år 1947. Gården har ägts av Marks kommun från år 1974 och fram till år 2002.

Gårdens ladugård och maskinhallar ägs nu av Marks Golfklubb.

Lydde som tegelbruk

Lydde tegelbruk startade år 1878. Tegelbruksbyggnaden uppfördes i trä och låg vid infarten till gårdens allé. Råvaran – leran – hämtades på gårdens ägor och lastades på tippvagnar som gick på en smalspårig räls från lerschaktet till bruket. Ett av schakten är nu den lilla sjö som ingår i golfbanan. Tippvagnarna drogs med hjälp av oxar och hästar. Tegelbrukets ugnar slukade stora mängder ved och i slutet av 1890-talet gick man därför över till koleldning vid torkanläggningen. Brännugnarna fick underhållas under dygnets alla timmar, även under lördagar och söndagar. Arbetsdagen var 12 timmar vid den tiden. I början på 1900-talet fanns det närmare 50 anställda på bruket varav 8 – 10 var barn. Man tillverkade stora mängder murtegel, främst till fabriksbyggnader och skorstensbyggen, men även takpannor. Företaget hade en egen lastkaj vid Kinna järnvägsstation varifrån tegel skickades till kunder i längre bort belägna orter. Drivkraften hämtades från ett vattenhjul i Häggån. Därifrån fanns en drivlina som överförde kraften till maskinerna i bruket. När den elektriska kraften kom blev denna gamla drivkraft omodern och omkring år 1915 uppförde man istället ett elkraftverk vid Häggåns vattenfall strax nedanför Lydde gård. Tegelbruket drevs till år 1967. År 1972 brann brukets träbyggnad ned. Det var ett pyromandåd.

Husfruns anteckningar från Lydde Gård

Fröken Alice Dahl hade ansvar för hushållet på gården från 1930 och troligen till mitten av 1940-talet. Hon har i en anteckningsbok noterat vilken mat som bjöds, vad hon odlade och vad som fanns i linneförråden. Boken inleds med hälsolärans fordringar; Födan skall vara sammansatt af alla näringsämnen i de rätta proportionerna. För en man beräknas 120 gr ägghviteämnen, 56 gr fett och 50 gr kolhydrater. För en kvinna något mindre. Födan bör vara hämtad från både djur och växtriket. Födan innehåller både näringsämnen och smakämnen. Smakämnena hafva både fysiologiska och närande betydelse. Födan skall lämpa sig efter ålder, sysselsättning och hälsotillstånd. Den som har stillasittande arbete bör ha mera ägghviteämen. Födan skall också lämpa sig efter klimat och årstid. Den skall vara kraftigare på vintern än om sommaren. Ju flitigare förbränningen är desto mer värme alstras och om vintern behöfs ju den uteblifna värmen mer än om sommaren. På sommaren är det därför pinsamt att föda få för stark alstrande värme. Vi tänka oss t. ex. olikheten mellan dieten på Grönland och i de södra länderna. På Grönland äts ju mest sälfett och i de varmare trakterna frukt och grönsaker. Födan måste ha tillräcklig volym. Vår mage fordrar en viss fyllnad för att vi skall känna oss mätta. Vi böra därför tillsätta den animaliska föda med potatis och grönsaker. Regelbundna måltidstimmar böra hållas dels ur hälsosynpunkt för att maten tillräckligt skall smälta mellan hvarje måltid dels kanske ej minst för trefnadens och ordningens skull.

Lydde gård i nutid som pensionat.

I samband med släktföreningens styrelsemöte berättade Siv Leander Larson som, tillsammans med maken Lars Larson köpte gården 2003, om vad som hänt sedan dess:

Det var då ett förfallet hus där verandan på övervåningen stod på stöttor och golvplank saknades i flera rum och på vissa ställen regnade det in. Befintliga fönster var av modernare typ och passade inte in i den gamla miljön. Nya har därför fått tillverkas anpassade till husets ålder.

När byggnadsvårdscentrum Nääs var här och tittade och såg att väggarna hade varit tätade med lera frågade de om de fick ha kurs i lerslamning här. Vi hade ingen erfarenhet av att renovera gamla hus än mindre att kasta lera på alla väggar men vi lärde oss och fortsatte i hela huset. Leran fanns i marken i trädgården och är av samma sort som användes på Lydde tegelbruk. Blandad med skräp som blir kvar från lintillverkningen blir leran som ett tjockt lager puts på väggen och dessutom ger god isolering. 3 cm av denna blandning ger nästan samma värmeisolering som 10 cm isolermatta och har dessutom en konserverande effekt på timmerstockarna. Väggarna är målade med en speciell blandning där oljefärg är basmaterialet.

En kurs i kakelugnsrenovering resulterade i att elva mycket vackra kakelugnar blev återställda i ursprungligt skick.

Stor vikt har lagts på miljötänkande och t ex så samlas regnvatten upp för att användas till toaletter och tvättmaskin. Solfångare och fliseldning värmer husen. Gästerna kan låna cyklar för att ta sig fram i omgivningarna under besöket. Den som tar sig till Lydde gård med buss eller tåg får klimatrabatt.

Det gamla har bevarats, både vad gäller renoveringen och i den nya inredningen. Gamla ransoneringskort, en rikstelefon och en gammal symaskin från Ludvig Svenssons i Kinna är några av detaljerna i huset.

För den golfintresserade kan nämnas att Marks Golfklubb ligger på gångavstånd.

Pensionat, bakstuga och tankesmedja står det på skylten när man kommer till gården. Åtta sovrum med 22 bäddar är inredda i pensionatsdelen. I närliggande tegelmästarbostaden står konferensmöbler tillverkade av golvplank från huset. Det har gått över förväntan när det gäller antalet gäster och under 2008 var det ca 1500 övernattningar. Utan någon egentlig marknadsföring har det förutom nordiska gäster kommit både kineser, japaner och ryssar.

Makarna Larson har under flera år lagt ner ett fantastiskt arbete och skapat en uppfräschad gård med en trivsam atmosfär med minnen från det gamla. Mer information finns på Lydde gårds hemsida: www.lyddegard.com.

Kjell-Åke Brorsson i december 2009.

Vidare läsning

• Schiller, Eva; Zeilon, Maria (2013). ”Förläggargårdar: ett kulturarv från en textil storhetstid”. Sid. 44-49. ISBN 978-91-979190-0-5
• Föreningen Förläggargårdar i Sjuhärad