År 1922 köper O. K. Björsell fastigheten Huvudsta i Björketorp av AB Svenskt Mjölksocker, som gjort konkurs. Fastigheten består av en nybyggd villa, en kvarn, ett svinhus, en fabriksbyggnad och en ostkällare.
KARIN THORMARK har lämnat nedanstående intressanta information om sin far Robert Svedman och Marks Jaquardväveri.
Karl Robert Svedman född 23 maj 1892 i Caroli församling i Borås. Föräldrarna flyttade till Borås från Kristianstad 1882. Bröderna Johan (Roberts far) och Carl Svedman var kakelugnsmakare och startade Svedmanska lerkvarnen och tillverkade krukor av olika slag samt kakelugnar.
Pappa Robert var äldst av 9 barn. Han började efter skolan jobba i textilfabrik med att sortera lump, men han ville få en utbildning inom textilbranschen. Med ekonomisk hjälp av kusinen Ellen Svedman kunde han utbildas vid Vävskolan i Borås.
1913 reste Robert till Burnley i England för att få praktik i ett år. I januari 1915 reste han till Drammen i Norge för ytterligare praktik. Han stannade där till hösten 1916. Bostaden i Drammen var usel så när han kom hem var han svårt TBC sjuk. Han vårdades på Västeråsens sanatorium i Borås i ca 3 år där han träffade syster Linnea (Björsell).
Robert och Linnea förlovade sig 1920 och gifte sig i februari 1922 och flyttade då in i en två-rumslägenhet i Borås. Två år senare föddes sonen Gunnar. Familjen hade ganska små inkomster så Linnea hade därför mycket hemarbete för en fabrik. Bl.a. knöt hon gallermönster på 50 cm långa fransar på bomullsdukar, den tidens mode.
Robert var en tid anställd som förman på Viskabergs Fabrik i Borås och därefter arbetade han något år på väveriet Lundin & Co i samma stad.
Robert hade en önskan att starta eget men han hade inga tillgångar och dåligt självförtroende. Men Linnea stödde honom och berättade om sin fars tomma byggnader i Björketorp som kanske kunde användas till ett väveri. Robert talade om sina framtidsfunderingar med sin svärfar O.K. Björsell. Byggnaderna i Björketorp visade sig vara lämpliga att hyra till ett väveri.
Björsell var intresserad och positiv och man började sondera intresset i bygden. Kommunen var givetvis intresserad av att få en ny industri till orten och även Göteborgsbankens lokalkontor var villig att hjälpa till. Men Robert tvekade. När så Lundin & Co drabbades av en eldsvåda 1925 och skulle läggas ned, såg Robert sin möjlighet. Där kunde han billigt köpa utrustning för att starta upp ett väveri.
Med hjälp av sin svärfar, som hade en hel del kontakter och gott anseende i bygden lyckades Robert värva intressenter för att teckna aktier. Bland dem som trodde på att projektet kunde bli lönande var Anders Ekelund och Arvid Esspe i Horred, som där drev en rätt stor förläggarverksamhet. Med dem i bakgrunden tecknades i bygden en mängd mindre aktieposter och man lyckades med hjälp av bankens positiva inställning få ihop ett aktiekapital på 25.000 kr.
Vårvintern 1926 undertecknades nödvändiga handlingar och den 5 maj bildades AB MARKS JAQUARDVÄVERI.
Lokalerna hyrdes till en början av Björsell. Man inredde en lägenhet på andra våningen i fabriks-byggnaden till familjen Svedman. Innan allt var klart och familjen kunde flytta från Borås bodde Robert under arbetsveckan hos svärföräldrarna.
Robert köpte förmånligt av Lundin & Co begagnade revolver-vävstolar och en träjaquardmaskin med tillbehör. Även en mängd olika material som några mönster till dukar och t.o.m. en dragkärra fick följa med.
Det hela kom till Björketorp med godståg. Järnvägen gick alldeles utmed fabriksbyggnaden och man kunde på den tiden komma överens med stationsinspektoren om att få godsvagnen kopplad loss från tåget för avlastning utanför fabriken. Banvakten måste vara med och lade som säkerhet ut knalldosor på spåret på båda sidor en bit från vagnen.
Det första arbetet i fabriken var att med fotogen rengöra alla delar av de gamla maskinerna från ingrodd maskinolja. Detta arbete utfördes av Robert med hjälp av Linneas bror Erik som då var 14 år och just slutat folkskolan. Robert började sedan själv montera upp den första vävstolen med Erik som hantlangare. Så småningom anställdes vävlagare Hallman, han fick bo på fabriken och åt hos Björsells.
Så snart det var möjligt, var första väven igång och man vävde av bomullsgarn dukarna Vega och Anna. Lite längre fram även av konstsilke, 150 x 90 cm och med 30 cm långa fransar i båda ändarna. Mönstret var med från Borås.
Den första leveransen från företaget var två dussin dukar beställda av Heuman & Olsen i Malmö.
Erik var länge något av ”allt i allo” på företaget. Han skrev fakturor, slog in paket och drog dem på dragkärran till järnvägsstationen och mycket annat. Hans arbetsuppgifter inomhus ökade med produktionen, som snabbt kom igång och orderingången likaså. Snart anställdes en springpojke för att cykla ärenden och sköta transporterna. Den gamla dragkärran ersattes av Björsells pensionerade militärhäst och vagn. Transporterna utfördes med häst och gummihjulsvagn in på 50-talet.
1930 köpte företaget fabriksbyggnaderna och tillhörande mark av Björsell, och allt fler av bygdens folk anställdes. Utbildad arbetskraft fanns inte på orten, vävare och kontorspersonal lärdes till en början upp under Roberts ledning. Sortimentet utökades med draperier, dyschatelltäcken (överkast), gardinväv och möbeltyger.
Företaget behövde redan i början av 30-talet utrymmet där familjen Svedman bodde. Mitt emot fabriken låg f.d. Ostkällaren, en lagerbyggnad som hört till Mjölksockerfabriken och som ingick i köpet. Den var byggd av mycket stor natursten, 4-5 meter takhöjd med hälften under och hälften ovan jord. Det byggdes ett bostadshus ovanpå den gamla ostkällaren. I källaren hade man tvättstuga, pannrum, matkällare mm. Den bostaden blev familjen Svedmans hem till 1953.
Det förekom en hel del hemarbete från fabriken, långa fransar skulle knytas på dukar, draperier och överkast skulle fållas. Linnea och hennes yngre systrar och även mor Elisabet deltog i detta arbete. Flera av Linneas yngre syskon och deras män och hustrur kom att få sin verksamhet i företaget för längre eller kortare tid.
Erik ansvarade för lagret, expedieringen och tillverkade provkollektionerna, som skulle skickas till presumtiva kunder. Han förblev en trotjänare ända till sin pensionering. Brodern Henrik började 1927 och ansvarade sedan för avsyningsavdelningen till 1962 då han blev långvarigt sjuk efter en svår halkolycka med bilen. Hans hustru Stina avled efter en tid av de skador hon fått vid olyckan. Stina hade börjat som ung flicka på kontoret, som hon skötte tillsammans med Yngve Brädde, som var gift med Linneas yngre syster Viktoria. Yngsta brodern Ingemar vävde en tid men flyttade sedan vidare ut i världen. Brodern Elof var vaktmästare och skötte alla transporter till stationen mm. Han var kvar till sin pensionering 1977.
I slutet av 30-talet anställdes Britt-Lisa Landahl, en utbildad mönsterriterska från Göteborg. Hon bodde på Björketorps pensionat. Britt-Lisa ritade mönster och analyserade vävprover och överförde vävens bindning till millimeterpapper.
Under en period på 30-talet inträffade en kortvarig, men djup nedgång. Många mindre aktieägare blev oroliga och ville sälja sina aktier. Merparten köptes upp av Ekelund & Esspe i Horred, som gick in och dubblade aktiekapitalet genom preferensaktier, och allt ordnade upp sig. Företaget gick därefter mycket bra och hade ett anseende som ett av de förnämsta i branschen.
Under senare delen av 40-talet kom ännu en relativt kort nedgång och man blev tvungen att permittera en del vävare och annan personal till Roberts stora sorg. Han kände sig som en svikare. De flesta fick dock arbete vid ett vägbygge i närheten och alla kom tillbaks till sina arbeten när problemet var löst.
TIO-ÅRSJUBILEUM firades 1936 i ”Björketorps Konserthus”, byns nya biografsalong. Då upp- vaktades Robert med ett bordsur med graverad silverplåt på baksidan med texten: ”R-S 1926 – 1936. Samtliga anställda vid Marks Jaquardväveri ”.
Fabriken byggdes till med en tredje våning och varuhiss 1936 och 1948 gjordes en tillbyggnad i markplanet, då vävsalens yta nästan fördubblades.
Stor TJUGOFEM-ÅRSFEST firades 1951 med middag och dans för hela personalen med män och hustrur på Stadshotellet i Varberg.
De sista 10 -15 åren hade Robert allt svårare ledvärk, troligen gikt. Ibland kunde han inte få på sig kavajen utan hjälp och ibland inte få på en sko, utan fick gå till kontoret med galoscher. I slutet på 40-talet började Roberts hälsa vackla på allvar, och i maj 1952 dog han i cancer efter en kort tid på sjukhus endast 60 år och en dag gammal
Roberts prestation att bygga upp en så stor verksamhet på 27 år är beundransvärd. Linnea och Robert fick 4 barn Gunnar, Karin, Gösta och Nils.
Bostaden var ju tjänstebostad så familjen Svedman flyttade från Björketorp till Göteborg 1953.
MARKS JAQUARDVÄVERI såldes 1972 till PELLE VÄVARE i Kinnahult. Då flyttades kontorsverksamheten till Kinnahult, men väveriet var kvar i Björketorp till i början av 1980-talet då även detta flyttades till Kinnahult.
I dag är det en annan verksamhet i lokalerna, men det är en annan historia.
Artikeln är författad av Sven-Arne Svenheden. (Anna-grenen)