En resa i mormors fotspår

Anna Bengtsson, Anna Stina-grenen

Anna Bengtsson, född Persson, vår mormor, var född i Sjöby Mellangården i Horred den 26 september 1869. Hon var dotter till Anna Stina Torkelsdotter och Elias Persson. Det var dåliga tider och familjen på 7 personer hade svårt att klara sig på gården. Liksom för så många andra svenskar var utvandring till Amerika det enda alternativet. Mellan 1845 och 1930 utvandrade över en miljon svenskar till Amerika.

Resan till Amerika

Som framgår av kyrkoböckerna står det noterat under utflyttade, År 1892: 29/4 Persson Anna Matilda hdr (hemmadotter), 69 (födelseår) Sjöby, Amerika. Mormor var då 23 år. Flera andra är utflyttade ungefär samtidigt från andra gårdar i Horred, och säkert var dessa bekanta och hade sällskap på resan.

Mormor hade bekanta i Marinette som hon skulle till; dessa har hon säkert nämnt någon gång, men inget som jag kommer ihåg. Anna lämnade sin ungdomsförälskelse Anders Bengtsson i Klockaregården, som lär ha tagit detta mycket hårt. De kom dock att gifta sig då Anna efter några år återvände till Horred.

Från kyrkbok, utflyttning Anna Bengtsson

Resan gick med tåg via Varberg och sedan till Göteborg. Här fanns speciella rederiagenter, som tog hand om resenärerna och ordnade det som behövdes för resan som biljetter och annat. Från Göteborg gick ångdrivna Nordsjöbåtar till i England. Sedan blev det tågresa genom England till Liverpool som var hamnen, där de stora ångdrivna fartygen låg på redden för avfärd till Amerika.

Ellis Island utanför New York, var från år 1892 den första anhalten för emigranterna. Här skedde olika kontroller .och hjälp att komma vidare.
Ellis Island utanför New York, var från år 1892 den första anhalten för emigranterna. Här skedde olika kontroller .och hjälp att komma vidare.
Ellis Island som det ser 2018. Foto: Ingela Anderson 2018.
Ellis Island som det ser 2018. Foto: Ingela Anderson 2018.

Från New York fortsatte resan med tåg till staden Marinette i delstaten Wisconsin vid Michigansjön. Detta är en sträcka på 1212 kilometer fågelvägen, och har tagit åtskilliga timmar med dåtidens tåg.

Den före detta järnvägsstationen i Marinette som den såg ut 2018. Foto: Ingela Andersson 2018.
Den före detta järnvägsstationen i Marinette som den såg ut 2018. Foto: Ingela Andersson 2018.

Resan till USA 2018

Denna resa var min och Bosses andra resa till USA och den går till den nordliga delen, bland annat för att följa i mormors spår. Vi har flera gånger talat om möjligheten att besöka staden där hon bodde, och få veta mer om vad som hände där.

Sevärdheter på vägen

Nu är vi äntligen på väg på en resa som hägrat i många år! Vi landar i New York och reser med tåg till Boston där vi hämtar vår bil och kör mot Vita bergen – otroligt vackra vyer. Det märktes att naturen var som att köra i Sverige vad gäller växtlighet och annat.

Efter någon dag kommer vi till Niagarafallen, vilket skådespel! Det finns tre fall; American falls (Amerikanska fallen), Horseshoe Falls (Hästskofallen) och Bridal Veil Falls (Brudslöjefallen). Vi besökte det mäktiga Fordmuséet, där flera av presidenternas bilar finns, bl.a. den bil John F. Kennedys åkte i när han blev skjuten. Chicago blev vår favoritstad – så mycket att se på och uppleva!

Marinette i staten Wisconsin

Vi kommer nu till staden Marinette där befolkningen ökade från ca 7 700, år 1890 till 16 000 år 1900. Det fanns järnverk, mjölkvarnar, pappersbruk och sågverk, bostäder byggdes och skogsavverkningen ökade kraftigt. Efterfrågan på arbetskraft ökade därmed. Den stora floden Menominee River, som mynnar ut i Michigansjön var pulsen för att kunna driva flertalet verksamheter. Bara här fanns ett 20-tal sågverk, och tillverkare av fönster och dörrar mm.

Menominee River vid Marinette 2018. Foto: Ingela Andersson 2018.
Menominee River vid Marinette 2018. Foto: Ingela Andersson 2018.

Ankomsten till Marinette

Mormor kom hit med tåg från New York år i maj/juni 1892, efter en resa på flera veckor. Troligen kände hon sedan tidigare John Broberg, som hon kom att gifta sig med, mer om detta senare.

Vi söker efter mormors bostad

Vi började med att besöka Wisconsin Historical Society, ett gammalt fint bibliotek från år 1750, bara detta var en sevärdhet. De kunde inte hjälpa oss utan hänvisade till ett lokalt bibliotek i Marinette. Här mötte vi en trevlig och tillmötesgående dam och fick efter mycket letande fick fram bostadsadressen, som var Terrace Avenue 632.

Vi letade oss fram till denna gata och hittade huset där mormor bodde. En gammal man som vi mötte bekräftade att huset kan vara från 1892. Lyckan var total, jag kunde nästan se mormor gå i trädgården och påta i jorden. Huset som har ett bra läge på en stor plan tomt, är nu inte i bästa skick.

Församlingen och dess kyrka var Zion Lutheran Church. Här var flertalet svenskar medlemmar. Tyvärr brann denna kyrka ner genom en mordbrand 1876. Nya kyrkor har uppförts senare i området.

Huset där mormors familj bodde, som det såg ut 2018. Foton: Ingela Andersson.
Huset där mormors familj bodde, som det såg ut 2018. Foto: Ingela Andersson.
Huset där mormors familj bodde, som det såg ut 2018. Foton: Ingela Andersson.
Foto: Ingela Andersson.
Huset där mormors familj bodde, som det såg ut 2018. Foton: Ingela Andersson.
Foto: Ingela Andersson.
Gamla Zion Lutheran Church i Marinette.
Gamla Zion Lutheran Church i Marinette.

Familjen John Broberg

Biblioteket ordnade fram flera utförliga registreringsdokument om familjen. Här fick vi uppgifter om gifta, födda och avlidna mm.

Vi visste att mormor träffat John Broberg, som var född i Istorp nära Horred, 13 april 1869, och han hade utvandrat till Amerika 12 september 1890. Anna och John hade gift sig 1 oktober 1892.

De hade fått två barn; Karl Teodor Broberg, född 8 januari 1894 och dog 18 februari 1916 och John (Jean) Konrad Broberg född 22 december 1897 och dog 18 december 1970. Båda barnen följde med mormor till Sverige när hon senare återvände hit.

Vad mormor har aldrig berättat, var att de också fick en son, Olof Elias Broberg. Denne var född 13 januari 1895 och dog 25 januari 1895, alltså endast 12 dagar gammal.

Ännu en tragisk händelse

Mormor har berättat att maken John omkommit vid en olycka på sågverket där han arbetade. Vi ville nu få veta mer om detta, och fick rådet att besöka kommunalkontoret i Marinette. Efter mycket arbete och en kostnad på 40 dollar fick vi veta vad som hänt. Maken var sågverksarbetare vid Scofield-Arnold Mill i Marinette, som låg vid Menominee River. Han omkom vid en olyckshändelse här den 8 oktober 1897.

Marinette Daily Eagle

I denna lokaltidning den 9 oktober 1897 sidan 3, finns en utförlig beskrivning om vad som hänt. I korthet framgår att John arbetade vid ett kantsåg i sågverket, och fick ett bakslag av en 6-tums planka som träffade i magtrakten och skadade levern. Dr Mann tillkallades omedelbart, och han såg till att John fördes till Menominee River Hospital. Här gjordes allt tänkbart, bland annat behandling med whisky och varmvatten- flaskor. Försämringen med inre blödningar fortsatte och omkring klockan 18,30 var det slut och lidandet över.

Han var gift, och omkring 30* år gammal och efterlämnade hustru och 2 barn. Hemmet ligger vid Terrace Avenue. Han var medlem av ”The sons of Sweden” och detta sällskap kommer förmodligen att ansvara för begravningen. Han har arbetat för Scofield-Arnold Co. i ca 5 år och är välkänd bland sina landsmän.

*Anm. han var drygt 28 år.

Lokaltidningen Marinette Daily Eagle, den 9 oktober 1897
Lokaltidningen Marinette Daily Eagle, den 9 oktober 1897

A FATAL ACCIDENT
——–
John Broberg, who was Injured in Scofield-Arnold Mill, Died a few Hours Afterward.
——–
HE WAS STRUCK BY A BOARD
——–
While Working at the Edger—Rupture of the Liver Resulted—Details of the Accident.
——–

 The first fatal accident in the Marinette mills for some time occurred in the Scofield mill yesterday. John Broberg, an edgerman, was struck in the pit of the stomach and died a few hours afterwards.
 He was working at the edger. He put a six inch strip in the machine and it flew back, striking him just over the liver. Dr. Mann was immediately called and the man was then removed to the Menominee River Hospital.
 There, everything possible was done for him, but he continued to fail and about half past six o’clock his sufferings were over. When the board that struck him came back it was carried with terrible force. The blow ruptured the liver and he died from internal hemorrhages. When brought in he was still conscious but falling rapidly. He was stimulated with whisky and hot water bottles and partially revived, but the internal hemorrhages did their fatal work.
 He was a married man about thirty years of age and is survived by a wife and two children. His home is on Terrace avenue. He was a member of the Sons of Sweden and that society will probably have charge of the funeral. He has been working for the Scofield-Arnold company about five years and is well known among those of his nationality in the city.

Kyrkogården med graven

Vi visste på vilken kyrkogård John var begravd och började söka, men insåg att det skulle ta lång tid att söka bland ca 23 000 gravar. I en byggnad strax intill träffade vi en mycket trevlig kvinna, som hette Joan, hon kunde snabbt se i vilken sektion graven finns. Hon följde med och vi hittade graven, men texten på stenen var i det närmaste oläsbar. Vi skurade stenen och lade ner blommor.

Vi fick hennes e-postadress och när vi kom hem kom vi att tänka på var sonen Olof Elias kunde vara begravd. Vi fick svar direkt att pojken med säkerhet är begravd i samma grav som fadern John. Det var vanligt om ett barn dog före en förälder.

John Brobergs grav. Foto: Ingela Andersson 2018.
John Brobergs grav. Foto: Ingela Andersson 2018.
John Brobergs grav. Foto: Ingela Andersson 2018.
John Brobergs grav. Foto: Ingela Andersson 2018.

Mormor återvänder till Sverige

Mormor återvände till Horred 1898 då hon var 29 år, med sönerna Karl Teodor och John (Jean) Konrad. Hon gifte sig med Anders Bengtsson den 27 september 1901. Han var från Klockaregården (nu hembygdsföreningen hus) De kom sedan från 1906, att arrendera Klockaregården, på andra sidan vägen (nu församlingens hus). Anna och Anders fick 5 barn:
Torsten Bertil, Ture Arnold, Torborg Ottilia, Bror Allan och Åke Göran. Av hennes 8 barn dog 6 av dessa under hennes livstid.

Anna och Anders Bengtsson med barnen, från vänster Ture, Torborg, Karl Theodor och Jean. Fotot troligen från 1907.
Anders och Anna Bengtsson. Nertill deras barn Ture och Torborg. Till höger Karl Teodor och John (Jean) Konrad födda i Amerika. Foto: ca 1908.

Fortsättningen på vår resa

Vi lämnade nu Staden Marinette och fortsatte till svenskbygderna St Paul, Stillwater, Lindstrom, Chisago County och Nya Duvemåla. Statyer fanns över Vilhelm Moberg, Karl-Oskar och Kristina. Vi besökte även immigranthuset i Ki-Chi-Saga med astrakanträdet. Att vi var i svenskbygderna var mycket påtagligt. De flesta vi pratade med hade svenska rötter, även namn på gator, affärer och efternamn var svenska. Ett café hette Lars Larson.

En fantastisk resa som gav oss många fina minnen och intryck.

Reseskildring och dokument : Ingela Andersson, Anna Stina-grenen.
Historik och redigering: Kjell-Åke Brorsson, Anna Stina-grenen.

3 tankar om “En resa i mormors fotspår”

  1. Fantastisk resa och berättelse Ingela! Så fint du skildrar mormors resa från Horred mot Göteborg och över Atlanten och hennes liv i USA.
    En liten fråga, vad står längst ner på gravstenen?
    Nu kan Bosse och du njuta av några månader på tågluffen i Europa, ser fram emot en ny reseskildring!
    Tusen Tack Ingela och Kjell Åke!
    //Hillevi

  2. Tack, Ingela för denna trevliga berättelse. Det finns troligtvis många som kan känna igen motsvarande historier som berättats av släktingar som i sin tur haft nära och kära om utvandrat, men även återkommit till sin hembyggd. Fantastiskt att ni fick hjälp att hitta graven. Vad fin stenen blev!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.