Lite historik
Järnvägen Varberg-Borås en sträcka på 85 km, byggdes 1877 – 1880 till en kostnad av 4 224 000 kr inklusive bana och byggnader. Denna järnväg var av stor betydelse bland annat för den växande textilindustrin. En resa mellan Horred och Varberg tog då ca 1 timme och 20 min. Största tillåtna hastighet för tåget var 60 km per timme. Antalet resande, avresta eller anlända 1881 var i Horred ca 8 000 som ökade till över 30 000 år 1929. Fraktgods – avsänt eller anlänt var 1881 ca 1000 ton och ca 7000 ton år 1929. Importerat kol och garn förklarar det stora tonnaget. Förste stationsföreståndare i Horred var en friherre Fägerskjöld mellan 1880 och 1889.
Ånglokomotiven behövde påfyllning av vatten och nära Framnäs fanns ett vattentorn, vars pumpverk förr drevs av en vindmotor. Detta var i funktion fram till 1949 då järnvägen elektrifierades. Horreds centrum fanns i slutet av 1800-talet och till början av 1900-talet i Vasse by. Efter järnvägens tillkomst och ändrad sträckning av riksväg 41, år 1931, förflyttades efterhand Horreds centrum till stationsområdet och längs Stationsvägen.
1930 byggdes en ny järnvägsstation, som var i bruk fram till 1963. Denna inrymde en kontorslokal för stinsen och ett par järnvägstjänstemän samt Posten. Vidare fanns ett stort väntrum för resande samt postluckor på väggen mot kontorslokalen. På norra gaveln fanns en lokal för in- och utlämning av postpaket och smågods. På andra våningen fanns tjänstebostad för stinsens familj. Godsmagasinet på andra sidan av järnvägen hade lastbryggor mot järnvägsspåret och på baksidan för lastfordon.
Järnvägsstationen – interiör och personal
I stationshuset fanns ett stort kontorsrum med plats för stationsföreståndaren och övrig personal. En av dessa också skötte postexpeditionen, som låg till höger när man kom in genom dörren från väntsalen. På väggen mot väntsalen fanns också öppningen till postfacken, där ankommande brev mm stoppades in. Även den lilla luckan där biljetter såldes fanns på denna vägg. Postverksamheten flyttades ca 1955 till hotellet.
En järnvägstjänsteman hade hand om smågodset i stationshusets lokal, samt godsmagasinet. Denne skötte också området runt stationsbyggnaderna. En välkänd person här var Erik Axelsson på 1950-talet.
Resandet till och från stationen
Från 1880-talet och fram till 1930-talet, fick de långväga resenärerna ta sig till och från järnvägsstationen med hästskjuts. Bland annat hade Helsjöns kuranstalt redan vid sekelskiftet många badgäster. De hade en egen hästtransport, som hämtade och lämnade dessa. Kusken hette Adolf Pettersson, och han körde Victoriavagnen för två personer eller Charabangen, som rymde fyra. Omkring 1929 skaffade Helsjön personbil viket kortade av restiden väsentligt. Vägen till Helsjön gick då via Vasse by och längs Lilla Hornsjön mot Elinegärde. År 1932 byggdes nuvarande väg mot Helsjön och Kungsbacka.
Taxibilar blev efterhand mer vanliga kring stationen och hotellet. På 1950-talet fanns Helmer Nordéns stora Volvodroska tillgänglig här liksom Vaster Åkerberg, som hade tagit över Erik Hultins taxirörelse. ”Lill-Arne” Johansson, som även körde skolskjutsar mötte också upp här. Bror Johansson körde hotellgäster, med sin Nash, några år i slutet av 1930-talet. För resande som ville ringa och beställa taxi, fanns en liten kioskbyggnad med telefon och sovutrymme, mitt emot hotellet. En ringklocka på utsidan hördes över stationsområdet.
Taxibilarna
Stationsområdet
I området kring järnvägsstationen växte det upp ett centrum med charkuteriaffär, bank, biograf (Markstugan), hotell, postkontor, mjölkaffär, kiosk och diverseaffär, järnhandel och bank, radio/cykelaffär och bageri. På andra sidan fanns Ekelund & Esspes lager.
Kjell-Åke Brorsson Anna Stina-grenen 2021.