Kort personhistoria

För nästan exakt tvåhundra år sedan föddes Torkel Andersson på Skene Gästgivaregård. Närmare bestämt den 19 oktober 1789. Fadern hette Anders Torkelsson och farfadern Torkel Torkelsson. Den senare var gästgivare i Skene.

Torkels mor Anna Britta Andersdotter föddes i Håås, Öxnevalla sn, år 1766. Hennes farbroder ”Abraham i Håås var oxhandlare och en av de mest förmögna personerna i Mark. När Abraham dog 1837 visade boets behållning på en för den tiden svindlande summa av 99 991 Rdl, 45 skilling och 11 rundstycken. Anna Britta var en av arvingarna eftersom Abraham var barnlös.

Endast något år efter Torkels födelse flyttade föräldrarna till Skene Deragård. Där bodde de kvar tills de dog 1814 resp år 1841.

Annika föddes i Kinna Skattegården den 13 dec 1792. Hennes fader var bondeförläggaren Eric Jonsson och modern var Anna Hansdotter från Stämmemad. Eric Jonsson var den förmögnaste personen i Kinna socken vid förmögenhetstaxeringen år 1801. Han ägde också de flesta gårdarna i Kinna By vid denna tid. De ekonomiska förutsättningarna var alltså mycket goda när de båda ungdomarna Torkel och Annika slog sina påsar ihop.

Att även Torkel kom från en förmögen släkt visas bl a av att både hans fader och farfader taxerades för de största förmögenheterna i häradet, efter oxhandlaren i Håås, vid en rikstäckande taxering år 1801.

Nu bör det väl påpekas att Torkel och Annika faktiskt bör behandlas som ättlingar av samma släkt eftersom Annikas farmoder var syster till Torkels farfader. De var med andra ord sysslingar.

Bröllop

Vävnadsförläggarna i Mark var kända för sin slughet i affärer. De pressade också sina väverskor mycket hårt. Men de var också kända för att slå på stort vid sina fester och kalas. (Detta har bl a Johannes Sundblad skrivit om) Man kan därför anta att när Eric Jonsson gifte bort en av sina döttrar till en Torkelsson då snålade han inte med förplägnaden eller annat som hörde den tidens bröllop till. Bröllopet mellan Annika och Torkel ägde rum den 5 dec 1813 i Kinna Skattegården. Torkel var då 24 år gammal men Annika hade ännu inte fyllt 21.

Yttra Berg

Fem år efter bröllopet hade den unga familjen bosatt sig på ½ mtl frälsehemman Yttra Berg, belägen i Kinna socken´s västra del. Torkel fick gården av sin fader Anders Torkelsson som köpt gården 1809 för 2000 Rdl Bco Specie. Han fick fastebrev på gården den 16 febr 1810. Det är således detta datum som gården kan sägas ha kommit i släktens ägo.

År 1823 köpte Torkel ytterligare ¼ mtl i Yttra Berg av åbon Eric Persson för 1777 Rmt. Torkel ägde därmed 3/4 mtl i Yttra Berg (På kartan från laga skifte 1832 märkt med A) Den andra fjärdedelen ägdes av Johannes Persson (märkt med B på kartan).

Samtliga byggnader tillhörande Yttra Berg var samlade kring huvudgården. Enligt kartan från år 1832 fanns 11 byggnader som bildade en liten by där två åbönder med familjer, drängar, pigor, inhystes och undantagsfolk fick samsas om utrymmet.

Gården försörjde således ca 25 personer, vilket är en påfallande hög siffra för den tiden. Om man även inräknar antalet familjemedlemmar i de tre torp som låg på gårdens utmarker blir antalet ca 45 personer.

1833 köpte Sven Ericsson på Rydboholm den del på ¼ mtl som ägdes av Johannes Persson. (På kartan märkt med B). Denna del av Yttra Berg var sedan obesuttet (obrukat?) ända fram till år 1868 då Peter Larsson flyttade dit som arrendator och sedermera ägare till gården.

Torkel och brännvinet.

De första årtiondena i början på 1800-talet var spritkonsumtionen i Sverige mycket hög. Av allt att döma betydligt högre än vad den är idag. Det ansågs i många fall att det var ”fint” att dricka brännvin. Vid gillen och fester dracks det stora mängder brännvin och även barn inte bara tilläts utan även uppmanades i vissa fall att dricka. I nästan varje gård bränndes brännvin till husbehov och år 1829 fanns 173 124 brännvins-pannor i Sverige.

Myndigheterna liksom folk i allmänhet förstod att denna utveckling inte kunde fortsätta. Människor söp fullkomligt sönder både ekonomi och hälsa. Myndigheterna skickade därför ut skrivelser och dekret till pastoraten runt om i landet med uppmaning till krafttag mot superiet. Likaså skapades de första nykterhetsföreningarna.

Torkel var en man som ”hängde med i sin tid” genom att han inte ”spottade i glaset”. Detta ger ett flertal notiser i domboken vittnesbörd om. Här följer några exempel:

Vid Marks Häradsrätts höstting 1827 dömdes Torkel i Berg för tredje resan fylleri. Vid vårtinget 1831 dömdes han för fjärde resan fylleri till 16 Rdl 32 skilling i böter och att sitta en söndag i stocken vid Kinna Kyrka. Den 3 nov 1837 dömdes Torkel för femte resan fylleri till sex månader straffarbete på fästning. Huruvida dessa straff blev avtjänade eller omvandlades till böter är i skrivande stund inte utrett. Stockstraffet avskaffades för övrigt i svensk lag år 1841.

Det bör påpekas att även om straffen var kännbara så var det av allt att döma inte samma ”nesa” att ställas inför rätta vid denna tid som det är idag. Trots att Torkel dömdes vid flera ting så utsågs han ofta till extra nämndeman för att bispringa de ordinarie (Detta gäller även ting där han samtidigt dömdes exempelvis 1831). Torkel förekom således ofta vid Häradsrätten i Skene både som kärande och som svarande och han blev med tiden en mycket lagklok man.

Vad bouppteckningen och arvsskiftet efter Annika berättar.

Den 17 maj 1864 dog Annika 72 år gammal. Bouppteckningen hölls i Berg Yttre den 6 okt och den 2 nov samma år förrättades arvsskiftet. Behållningen, som barnen hade att dela på, var på 46 298 Rdl. Fördelat på 13 gårdar, inventarier och fordringar. Det var en ansenlig förmögenhet som visade att Torkel och Annika hade förvaltat sitt pund väl.

Torkel avstod sin giftorätt till barnen med förbehåll ”att under sin återstående lifstid blifva anständigt underhållen med husmor och skötsel hos dottern Anna Britta”.

Under Berg Yttre fanns vid tiden för Annika´s död 6 torp och 3-4 backstugor. Från dessa och från torp tillhörande de andra gårdarna, som Annika och Torkel var ägare till, utgjorde torpskatten en stor del av årsinkomsten. Även frälseräntan och arrenden från de andra gårdarna gav betydande inkomster. Detta kan man klart se i bouppteckningen där enbart utestående fordringar för sådana skatter är upptagna till 1391 Rd.

De kreatur som fanns på Berg Yttre när Annika dog ger en liten fingervisning om verksamheten på gården. Man hade 7 kor, 4 kvigor, 1 oxe, 2 tjurar, 2 hästar, 4 stora svin och 3 mindre, 7 får och 12 höns. Oxen värderades högst nämligen till 100 Rd. Den användes väl huvudsakligas i jordbruket. Hästarna värderas till 50 Rd vardera och användes troligen till längre transporter. Torkel hade nämligen vissa förpliktelser att ställa upp med skjuts för Skene Gästgiveri. Han åtog sig också postkörning och troligen även transporter av bomullsbalar från Borås, Varberg eller Göteborg till förläggarna i Kinna eller Örby.

Att Torkel hade affärer med dessa förläggare kan man se av skulderna. Samtliga de fyra största förläggarna hade fordringar i boet efter Annika. Sven Andersson på Sanden 2400 Rd (gift med en brorsdotter till Annika), Sven Ericsson i Rydboholm 1555 Rd, ”Skåken” 520 Rd och Samuel Petersson i Vellingstorp 77 Rd.

Torkel och Annika fick under sina år tillsammans 11 barn:

1. Anders f. 22/8 1814 d. före 1818
2. Eric f. 4/2 1816 d. 18/2 1854
3. Anders f. 31/5 1818 d. 28/1 1820
4. Anna f. 8/5 1820 gift med Johannes Andersson
5. Anders f. 7/2 1822 gift med Christina Svensdotter
6. Andreas f. 17/1 1824 gift med Edela Andreasdotter
7. Anna Brita f. 2/1 1826 ogift
8. Maria f. 25/12 1827 gift med V. A. Moberg
9. Johannes f. 16/7 1830 d. 19/10 1830
10. Anna Stina f. 16/3 1833 gift med Elias Persson
11. Annika f. 2/4 1837 gift med Johannes Andersson

Sju av barnen, två söner och fem döttrar, levde vid tiden för arvsskiftet. En av dem förblev ogift men sex av Annika´s och Torkel´s barn gifte sig och startade nya släktgrenar.

Torkel dog den 23 nov 1871 hos dottern Anna Brita i Berg Yttre.

Kinna i juni 1989 Gunnar Ahlberger

(Faktauppgifterna är hämtade ur källmaterialet)