Karta från 20 december 1848 över Vasse by med ägor, byggnader, kvarnar, sågverk mm. Från Lantmäteriet.

Vasse by

Vasse by ligger i Horred som tillhör Marks kommun.  I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet låg Horreds centrum här. På den tiden gick landsvägen mellan Borås och Varberg genom Vasse by. Den gamla vägen efter Lilla Hornsjön till Helsjön, anslöt vid Vasse Bro. Hornån som rinner under Vasse bro får sitt vatten från Lilla Hornsjön, rinner genom Vasse damm och vattenfallet, passerar längre ner R41 och mynnar sedan ut i Viskan. Vasse bro med anor från 1700-talet har fått körbanan förstärkt under 2018.

Vasse damm och Vasse bro och i fjärran skymtar Istorp. Foto troligen från 1920-talet.
Vasse damm och Vasse bro och i fjärran skymtar Istorp. Foto troligen från 1920-talet.
Vasse damm med bron och den gamla landsvägen Varberg-Borås. Till höger går gamla Helsjövägen. Foto troligen från 1930-talet.
Vasse damm med bron och den gamla landsvägen Varberg-Borås. Till höger går gamla Helsjövägen. Foto troligen från 1930-talet.

Längs Hornån och i byn fanns förr i tiden kvarnar, frörenseri, garveri och sågverk, som var beroende av vattenkraften. Vid fördämningen av Vasse damm finns frörenseribyggnaden delvis kvar liksom några kvarnstenar.

Gammal vägvisare Varberg-Borås vid Vasse bro. Till vänster stod det Borås och till höger Varberg. Foto: Kjell-Åke Brorsson från 1970-talet.
Gammal vägvisare Varberg-Borås vid Vasse bro. Till vänster stod det Borås och till höger Varberg. Foto: Kjell-Åke Brorsson från 1970-talet.

En bit in på 1900-talet började man utnyttja vattenflödet till elproduktion och denna verksamhet finns kvar. För att öka vattentillförseln grävdes Hornån delvis ur omkring 1950. I Vasse by har det också funnits två skolor, handelsträdgård, affär, bibliotek, snickeri och hönserier. En viktig verksamhet har varit Vasse gård, som var en av de största gårdarna i Horred och som sysselsatt många människor. Gården finns kvar men i betydligt förändrat skick. Flera gamla bostäder finns kvar, och flera har försvunnit.

Järnvägen Varberg-Borås invigdes 1880, riksväg 41 mellan Varberg och Borås genom Horred rätades ut och fick ny sträckning ca 1931. Vägen från Horred mot Helsjön tillkom också med ny sträckning 1932, förbi kyrkan. Detta gjorde att centrum efterhand försköts till området närmare järnvägen, som växte med affärer, hotell, bank och industri och bostäder.

Även detta nya centrum har förändrats från mitten av 1900-talet och framåt. Två charkuteriaffärer, fyra speceriaffärer, järnhandel, diverseaffär med kiosk, radioaffär, fotoaffär, klädaffär, möbelaffär, smedja, mejeri, skomakeri, och banker mm har försvunnit.

Malkolm Bengtsson

Malkolm och Evelina Bengtsson. Målningen i bakgrunden visar troligen det gamla bostadshuset på Vasse gård, som renoverades och byggdes om strax före 1924. Foto från 1953
Malkolm och Evelina Bengtsson. Målningen i bakgrunden visar troligen det gamla bostadshuset på Vasse gård, som renoverades och byggdes om strax före 1924. Foto från 1953

Vid en historik om de viktigaste verksamheterna i Vasse by måste framhållas en driftig person nämligen Malkolm Bengtsson (1880-1959) som var gift med Evelina (1895-1980). De bodde på Bergsäter i Vasse by, som förvärvats 1906.

Malkolm Bengtsson och hans bror Gustav hade förvärvat Vasse Gård, men då samägandet upphörde efter en tid, fick Malkolm ta över fallrätten med Vasse kvarn, sågverket och elverket och marken norr om Hornån. Han ägde också frörenseriet vid dammen. Dessa olika enheter drev han på ett föredömligt sätt under många år med hjälp av duktiga medarbetare. Han var medlem av Älvsborgs läns tullkvarnförening samt revisor i kyrko- och skolråd.

Vasse kvarn från 1868. Här pågick en betydande kvarnverksamhet i drygt 100 år. På baksidan fanns en kanal med vattenhjul som drev kvarnen. Foto: Kjell-Åke Brorsson från 1970-talet.
Vasse kvarn från 1868. Här pågick en betydande kvarnverksamhet i drygt 100 år. På baksidan fanns en kanal med vattenhjul som drev kvarnen. Foto: Kjell-Åke Brorsson från 1970-talet.

Vasse kvarn.

Vasse kvarn låg mellan Vasse gård och Hornån, uppfördes 1868 och restaurerades omkring 1936. Byggmästare var Johan Berndt Andersson med bakgrund som dräng i Okome vid 18 års ålder år 1849.  Sedan mjölnardräng på landeriet Holmagärde i Varberg, med familjen Hedenbergh som ägare. Därefter förvärvade han en fastighet i Rolfstorp, byggde en kvarn och köpte upp småkvarnar. Holmagärde gick i konkurs och några av sönerna Hedenbergh flyttade till Vasse, och troligen var det härigenom Johan fick uppdraget att bygga Vasse kvarn.

Byggnaden var i tre plan, varav det undre av murad natursten och de övre av trä.  Kvarnen hade två stenar och valsstol för siktning av vete och råg, som skulle användas för hushållsändamål. Dessutom fanns en triör, alltså en maskin för rensning och sortering av säd, samt en kross för spannmål.

Kvarnen drevs fram till omkring 1936 med vattenkraft via ett kvarnhjul på baksidan av byggnaden. Detta skall enligt noteringar ha varit 14 alnar = ca 8,30 m i diameter, och vardera skovel rymde ca 300 liter vatten. Skolvägen 1945-1946 passerade här, och jag minns resterna av detta enorma hjul.

Det fanns en grävd kanal, som gick från ett dämme i Hornån, en bit nedanför Vasse damm och sedan förbi Vasse gård. Före kvarnhjulet passerade vattnet en ca 20 m. lång tunnel för att förstärka trycket. Under många kalla vintrar frös vattnet vid vattenhjulets axlar, och mjölnarna fick ofta hugga loss isen så att det blev fritt. Vattenkraften ersattes nu med elkraft vilket var en stor lättnad. Till kvarnen hörde också ett häststall på andra sidan vägen, som rymde 4 hästar.

Från omkring 1874 är Johan och familjen bosatta på Östergården i Vasse, som ägdes av Hedenberghs. Enligt anteckningar skall Johan ha arbetat som mälningsman och senare, som mjölnare fram till 1881. Ny mjölnare blir nu Johans son Otto Bentzer, som gift sig med en flicka från Fågelsången. De tar över bostaden och Johan och hustrun bor kvar. Han ägnar sig nu åt andra verksamheter.

En av de första mjölnarna var Johannes Andersson (1862-1933) från Veddige. Han var troligen den tredje mjölnaren i Vasse kvarn, och var verksam till 1906.

Ny mjölnare från 1906 blev Karl Johansson (1860-1946). Familjen, hustru och 4 söner hade flyttat till Horred 1903. Karl var verksam fram till 1912-1913.  Hans söner Evald Johansson (1891-1959) samt Einar Johansson (1897-1977), tog sedan över och skötte kvarnen tills den lades ner. Evald och Einar var kända för god skötsel av verksamheten och efterlämnade räkenskapsböcker är ordentligt förda.

Enligt anteckningar från till exempel åren 1942-1943 kom säden då från gårdar i Björketorp, Frillesås, Horred, Idala, Istorp, Sundholmen, Torestorp, Veddige, Älekulla och Öxnevalla. Det kom i genomsnitt spannmål från 5 gårdar per dag. På en månad maldes cirka 12 000 kg vilket utgör 500 kg per dag. Av spannmålen var cirka 30 procent råg och 70 procent vete.

Enligt anteckningar över löneförmalning från augusti 1943 har bl.a. följande så kallade mäldägare lämnat spannmål (råg eller vete) till malning. För flertalet av dessa gamla gårdar och torp finns ingen egen jordbruksverksamhet kvar.

Bröd. BörjessonByslättIstorp200 kg
Göran MarcussonIstorp Klockaregård Istorp75 kg
Joh. JohanssonHögenIdala50 kg
VästkusthemmetBrännaredSundholmen350 kg
Edvard CarlssonKanaredHorred100 kg
A L BengtssonHinnaredhultSundholmen100 kg
Joh. AnderssonKronogårdenHorred100 kg
Anna BengtssonKlockaregårdenHorred100 kg
Hilda SvenssonElinegärdeHorred55 kg
Leander HenricssonHyltenäsTorestorp75 kg
Gottard CarlssonLjungåsIstorp50 kg
Harald SandahlVarpetHorred100 kg

Säden transporterades från första våningen via en hissanordning upp till andra eller tredje våningen. Säden maldes också mellan andra och tredje våningen. Det berättas att mjölnarna Einar och Evald med stor snabbhet tog sig ner från de övre våningarna via trappans ledstång, som de åkte på.

Förmalningssättet var finsiktning, samsiktning, sammalning, sammalning med spetsning och sammalning med toppning. Havre som krossades, så kallad gröpe, användes till föda för kor och hästar. Man betade också spannmål som skulle användas som utsäde.

Uppslag från förmalningsbok på 1940-talet.
Uppslag från förmalningsbok på 1940-talet.

Mallönen till exempel 1942-1943 var 4 kr per hundra kilo för råg och 4,50 för vete, vilket motsvarar ungefär 80 respektive 90 kr i 2018 års penningvärde. Det kunde ibland ta några dagar innan malningen, siktningen eller krossningen var klar och bönderna kunde komma tillbaka och hämta det som bearbetats. Kvarnen var en så kallad tullkvarn; d.v.s. om bonden inte kunde betala med pengar, fick mjölnaren ta ungefär en tiondel av säden som betalning.

Vasse kvarn var i regelbundet bruk fram till omkring 1975. Några bönder malde sedan själva fram till 1979. Malkolm Bengtssons änka Evelina hade skänkt kvarnen till Horreds hembygdsförening, men tyvärr fanns det inga ekonomiska förutsättningar för renovering och bevarande. Kanalen på baksidan är igenfylld, byggnaden riven och av denna finns endast spår av grundmuren kvar.

Vasse gård

Vid 1900-talets ingång ägdes Vasse gård av Claes Alfred Hedenbergh. Denne var först lantbrukare på Vasse Östergården. Gården hade bildats genom att Hedenbergh förvärvade ytterligare två mindre brukningsenheter; Vasse Västergården och Vasse Bro. Gårdens areal blev 315 hektar, varav 75 åker och 240 skog. Jordarten var huvudsakligen mulljord på lerbotten, lerjord och svartmylla. Skogsbeståndet var tall och granskog.

I början av nittonhundratalet var mycket folk anställda på gården, vilka nästan alla bodde i Vasse by. Nämnas kan att  ladugårdsskötarens bostad, låg i anslutning till gården, ett bostadshus med två lägenheter låg vid gamla Varbergsvägen där kördrängarna bodde.

1904 såldes gården till en som hette Andersson som tidigare ägt Stora Kärret i Istorp. Från 1913 blev bröderna Malkolm och Gustav Bengtsson ägare under några år. Samägandet gick dock inte så bra och gården delades upp så att Malkolm fick ta över fallrätten med kvarnen, ett hönseri, sågverket och kraftverket vid Hornån. Brodern Gustav sålde senare gården till godsägare Bergenhjelm och 1917 övertogs den av virkeshandlare Noak Johansson från Varberg. Denne satte igång en ombyggnad av både mangårdsbyggnaden och ladugårdsbyggnaden. Innan ombyggnaderna var klara såldes gården till en man från Göta älvdalen som hette Larsson. Denne hade satsat pengar i ångbåtsaktier, men rederiet gick omkull 1923 och skuldbelastningen blev för stor och konkursen var ett faktum.

Gården hade haft sex olika ägare under en tjugoårsperiod och detta var säkert inte bra för gården. Konkursförvaltaren skaffade en ny ägare och detta blev falkenbergsbon Johan Falkman som 1924 inköpte gården för 127 500 kronor. Denne hade varit lantbrukselev i Tyskland och flyttade tillsammans med sin syster Elisabet in i det nyrenoverade huset och kom att bo kvar där till 1963 då de åter flyttade till Falkenberg.

1962 hade Johan Falkman arrenderat ut gården till Ragnar Svenberg som varit rättare på gården i sju år. 1975 avled Falkman och gården ärvdes av hans tre brorsöner som ägde gården fram till 1979 då den såldes till Gunnar Andersson från Mariestadstrakten. Då gården var utarrenderad övertog han inte brukandet förrän 1981. Redan året efter gick han i konkurs och Arne Andersson från Öxnevalla köpte gården av konkursförvaltaren. Han genomförde en omfattande dränering av åkermarken.

1989 såldes gården till Marks kommun och därefter har den styckats upp på flera ägare. Mangårdsbyggnaden med tomt har sålts till Ove Claesson, åkermarken nedanför riksväg 41 och söder om Hornån ägs nu av Hasslekärr och åkermarken norr om Hornån samt hälften av skogsmarken tillhör nu Hinnared Hult. Den andra hälften av skogsmarken har kommunen bytt bort till Lars-Göran Bengtsson, Lida mot erhållande av skogsmark. Marks kommun äger nu endast marken ovanför riksväg 41 vilken är utarrenderad.

Det har varit tio olika ägare under nittonhundratalet, varav nio haft gården under kortare tid. Johan Falkman och hans släkt hade gården från 1924 till 1979 alltså i 55 år. Den första tiden på nittonhundratalet överlevde gården men de många ägarbytena i slutet av nittonhundratalet bidrog till att Vasse gård utplånades som egen bruksenhet.

Vasse damm med Frörenseriet och agnaskjulet, till höger fördämningen vid vattenfallet. Foto: Kjell-Åke Brorsson från 1950-talet.
Vasse damm med Frörenseriet och agnaskjulet, till höger fördämningen vid vattenfallet. Foto: Kjell-Åke Brorsson från 1950-talet.

Frörenseriet

Ägare av länets frörenseri vid Vasse damm var Malkolm Bengtsson. Detta var inrymt i den ca 65 kvm stora byggnaden som ligger vid fördämningen. Byggnaden fanns redan 1911, vilket framgår av ett foto från detta år där den är avbildad tillsammans med Vasse första småskola som låg strax intill.

I frörenseriet lämnade bönder från många orter, t o m från Västra Frölunda, bland annat klöver och timotej för rensning. Agnarna samlades i ”agna-skjulet”, en numera riven vinkelbyggnad intill frörenseriet. Agnarna togs tillvara för ströändamål.  Detta frörenseri sköttes av John Johansson (1900-1983) bror till Einar och Evald Johansson, som skötte kvarnen och Erik som körde lastbil. Frörenseriet upphörde under 1960-talet, men byggnaden finns delvis kvar.

Sågverket

Efter Hornån, ungefär mitt för Vasse före detta småskola, fanns också ett sågverk från omkring 1912, som drevs med vattenhjul. Ägare från början var troligen Vasse gård. Detta sågverk var igång till 1936 och revs omkring 1945. Ägare var då Malkolm Bengtsson. Numera finns endast spår av grundstenarna kvar. Även vid Vasse bro har det funnits ett mindre sågverk.

Nertill vänster sågverket, överst Vasse gård och en ljusgrå gavel är Vasse kvarn. Byggnader nertill höger är troligen garveriet och ´garvarns´ hus. Vägen är den gamla mellan Varberg och Borås. Bilden är tagen före 1923.
Nertill vänster sågverket, överst Vasse gård och en ljusgrå gavel är Vasse kvarn. Byggnader nertill höger är troligen garveriet och ´garvarns´ hus. Vägen är den gamla mellan Varberg och Borås. Bilden är tagen före 1923.

Garveriet

Det har också funnits ett garveri som låg på hörnet mellan kvarnavägen och gamla landsvägen. Här bodde och verkade garvaren Frans Edman född 1869 i Surteby, och hustrun Josefina född 1879 i Hanhals.

Mjölnaren på Vasse kvarn Johan Berndt Andersson, hade en son som hette Frans. Denne blev garverilärning i garveriet, och pappan stöttar honom att gå vidare i yrket. Det blir en gesällperiod i Danmark och Tyskland innan han återvände till Falkenberg.

Omkring 1920 stod huset tomt och användes ett tag som skolkök.  Garvarns hus revs 1923 och sattes upp i Töllebäck i Istorp.

Vasse elverk

Vasse elverk som fortfarande är i drift ligger vid Hornån, nära den plats Vasse kvarn låg. Det har funnits en föregångare till nuvarande kraftstation uppströms fallet nära frörenseriet, sannolikt före 1920, som ersattes av ett nytt på samma plats som det nuvarande. I början av 1900-talet grundades flera enskilda kraftbolag och kraftföreningar.

Vattnet som kommer från Lilla Hornsjön förs via Hornån till Vasse damm. Från dammen leddes vattnet via en stor rörledning i Hornåns flöde till turbinerna där elektriciteten produceras.  Förr var det ett antal lokala hushåll i Horred som fick sin ström härifrån och elförbrukningen var inte så stor då det oftast bara gick åt el till belysning. Utbyggnaden av elen innebar mycket arbete med uppsättning av stolpar, ledningar och transformatorer. Som exempel kan nämnas att Storegården i kyrkbyn fick elektricitet i september 1920. John Johansson som skötte frörenseriet hade också hand om elverket fram till 1981,

Malkolm Bengtsson cyklade oftast ut med elräkningarna till sina kunder i samhället. Efter hans död drev hustrun Evelina verksamheten vidare och fick efterhand ny ägare. Nätägare är för närvarande är Varbergsortens El, som gjort en upprustning och tar väl tillvara vattenfallets kapacitet.

Edvin i Vasse

Karl Edvin Johansson eller Edvin i Vasse (1892-1955) som han kallades, var snickare till yrket och drev ett snickeri i Vasse. Hans föräldrar var Karl Johan Johansson Grann, snickare från Karl-Gustav och Fina från Öxnevalla.  Edvin var ogift och hade en hushållerska som hette Britta.

Bostadshuset och uthus. Foto: Kjell-Åke Brorsson från 1970-talet.
Bostadshuset och uthus. Foto troligen från 1930-talet..
Snickeriverkstaden. Foto: Kjell-Åke Brorsson från 1970-talet.
Snickeriverkstaden. Foto: Kjell-Åke Brorsson från 1970-talet.

Bostadshuset kallat Wasse Bro och snickeriet låg intill bron vid Vasse damm. För lantbrukare och andra hade Edvin tillverkning av allehanda snickeriprodukter. Det var stolar, hyllor, vävar, skidor, bänkar och fönster, vagnshjul, kälkar för timmertransporter vintertid och skaklar för hästfordon. Utanför snickeriet byggde han också ekor på en speciell ställning. Omkring 1950 kostade en eka 75 kronor.

Bostadshuset är rivet och även snickeriet, som var inrymt i en grå byggnaden på 4,5×10 m. Det revs 2015 men grundstenarna finns kvar. Vissa gamla mallar och ett bandsåg  har skänkts till Horreds Hembygdsförenings museum.

Vasse småskola

Den första skolan fanns vid Vasse bro från omkring 1911 och fram till omkring 1928. Här gick då elever både i låg –och mellanstadiet. Lärarinnan hette Maria Andersson (gift Esspe). Mellanstadiet klass 3 och 4 flyttades senare till Lunnaskolan nära Ekås äldreboende.

Vasse småskola med lärarinna och elever, ca 1911. I bakgrunden till höger skymtar frörenseriet vid Vasse damm.
Vasse småskola med lärarinna och elever, ca 1911. I bakgrunden till höger skymtar frörenseriet vid Vasse damm.

Då antalet barn ökade, behövdes större utrymme. Den nya skolan byggdes 1928 efter gamla Vassevägen strax innan den ansluter till Boråsvägen i norra delen av Horred. Förutom skolsalen fanns lärarinnans bostad i huset.

Klass ett och två 1945, var lärarinnan Ester Anderssons sista klasser.
Klass ett och två 1945, var lärarinnan Ester Anderssons sista klasser.
Skolhuset, numera bostad. Foto: Kjell-Åke Brorsson 2015
Skolhuset, numera bostad. Foto: Kjell-Åke Brorsson 2015

Maten fick barnen ha med sig hemifrån, oftast mjölk eller saft och smörgåsar, fick de sitta och äta på en lång bänk i kapprummet. Toalett fanns i ett uthus bredvid skolan. På skolgården spelade pojkarna fotboll på rasterna. Den som av någon anledning inte skött sig kunde få så kallad kvarsittning på kanske 15 minuter. Detta kunde upplevas som lång tid då man inte han ikapp skolkamraterna på hemvägen.

Lärarinnor i de båda skolorna var 1911 Maria Andersson, gift Esspe. Sedan kom Ester Andersson från 1925. Från 1946 var det Elida Johansson fram till 1956 då kom Lotten Jurisoo. Hon var den sista lärarinnan fram till att skolverksamheten lades ner 1959. Skolhuset är ombyggt till bostad, med i stort sett oförändrat utseende, även skolsalens höga fönster är desamma.

Övriga verksamheter i Vasse by

I Vasse har det förr funnits en speceri– och diverseaffär, inrymd i det så kallade Börjessons hus, som låg nedanför Vasse handelsträdgård. Familjen Schéele som ägde Horreds hotell skall en tid ha ägt denna affär.

Theodor Persson (1875-1941)  och hans hustru Kristina Andersdotter (född 1876) från Vasse gård, har också varit ägare.  Theodor var son till Anna Stina Torkelsdotter och Elias Persson, Sjöby Mellangård i Horred. Theodor och Kristina hade sitt bostadshus nära Vasse damm, detta finns kvar, men är nu ombyggt.

Theodor Persson med fosterdotter vid bostadshuset nära Vasse damm. Bild troligen från 1930- talet
Theodor Persson med fosterdotter vid bostadshuset nära Vasse damm. Bild troligen från 1930- talet

Erik Johansson (1896-1966) en av mjölnarsönerna, finns med på bild, som affärsexpedit. Interiören är troligen från Ragnar Ericssons diverseaffär på Framnäs. ”Erik i Vasse”, som han kallades, hade åkeri i många år och körde också taxi. Familjen bodde vid Vasse bro och här fanns också ett garage vid Hornån.

Erik Johansson som affärexpedit. Bild från början av 1910-talet
Erik Johansson som affärexpedit. Bild från början av 1910-talet

Biblioteket i Horred var en tid inrymt hos skomakare John Johansson på Framnäs. Därefter flyttades det till Börjessons hus, och fanns här några år, innan det omkring 1948 flyttades till den då nybyggda bygdegården vid Åkersta.

Vasse handelsträdgård startades på 1930-talet av Sterner Sörding.  Erik Svensson övertog handelsträdgården på 1940-talet och drev under många en välskött och omfattande rörelse

På Västbo bodde förr Sterner Sörding och hans hustru Helfrid Schéele-Sörding, och en landsfiskal vid namn Natt och Dag. Bostadshuset brann ner 1936, men återuppbyggdes. Familjen Sörding hade under flera år ett hönseri och startade också ett sjukhem, som de drev under många år innan det gick över till en stiftelse. Denna övertogs av Älvsborgslandstinget och numera drivs verksamhet inriktad på nykterhetsvård.

Kjell-Åke Brorsson, Anna Stina-grenen, i december 2018.

Karta från 20 december 1848 över Vasse by med ägor, byggnader, kvarnar, sågverk mm.
Karta från 20 december 1848 över Vasse by med ägor, byggnader, kvarnar, sågverk mm. Från Lantmäteriet.

7 tankar om “Vasse by”

  1. Det var intressant att läsa om Vasse by. Mycket känner jag igen och inte minst skolan där jag gick första och andra klass 1951-1952, lärare var Elida Johansson. På fotot med ”klass 1 och 2 1945” känner jag igen många av eleverna. Den välklädde 7-åringen längst fram till höger är väl artikelförfattaren själv? Bengt Johansson, Birgit, Kjell i Vasse, Hultin mfl. känner jag igen.
    Det har hänt mycket i Vasse, som man bara passerade på väg till småskolan……
    Ja någon gång hände det naturligtvis att man drog en abborre eller mört i dammen 🙂

  2. Det var en intressant läsning och fina bilder som speglar tidens anda. Tänk så många samhällen som var uppbyggda på detta sätt där vattendrag rann förbi med kvarn, eldistribution osv. Det på minner mig om hur min farfar Anders Andréen var involverad i både kvarn och elverk utanför Brålanda.

  3. Släktforskning ledde mig till er hemsida och till min glädje fanns här ett flertal bilder plus en hel del fakta, allt fint presenterat. Min fff, Johan Berndt Andersson , var byggmästare och mjölnare och han reste Wasse Quarn . Familjen lämnade Halland och kom till Vasse omkr 1874 och bodde hos Hedenberghs i Östergården. En av Johans söner blev mjölnare och en annan var lärling i garveriet. Johans syster, Anna Brita Andersdotter gift Hultin, flyttade från Varberg till Gärdesgården 1886. Kanske det finns en ättling till Hultins kvar på orten? Johan m hustru flyttade senare till Kinna.

  4. Tack för inlägget och tack än en gång för Din din information för ett tag sen om bygget av kvarnen mm. Jag kommer inom kort att komplettera min berättelse om Vasse kvarn med dessa nya uppgifter.

  5. Hej och tack för er information om Vasse by på er hemsida.

    Under somrarna tillbringade jag som 12-15-åring hos min farmor som bodde i Viskebacka i Sundholmen.

    Som nära granne fanns en bondgård där deras dagliga arbete berikade en ung stadspojk.

    En upplevelse var det att under en vacker sommardag när grannen, som med häst och vagn skulle till Vasse kvarn med ett antal säckar säd. Jag fick följa med, sittande på flaket bland säckarna.

    Färden tog en god stund att avverka då hästen gick i sitt lugna takt de knappa 3 kilometrarna. Säckarna lämnades varpå samma vägsträcka skulle avverkas tillbaka igen.

    Trafiken kanske inte var så livlig, men det blev många omkörningar ändå, men det berörde inte hästen det minsta.

    Jan-Eric Beckman

  6. Jättefin artikel om Vase by som jag känner väl igen efter vistelserna hos min faste Evelina, Malkolm Bengtssons hustru. Det var fina bilder och man kan nästan höra surret av insekter när man gick grusvägen ner till kvarnen en solig sommardag. Stort tack för den fina artikeln som helhet.

  7. Tack informationen ! Malkolm Bengtsson var en skicklig affärsman och han drev ju ett flertal verksamheter i Vasse by. Jag minns honom som affärsmannen som cyklade runt i Horred och läste av elmätarna och lämnade sina räkningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.