Vi minns året 1963 då president Kennedy mördades i Texas USA och överste Wennerström avslöjades som spion. Men hur såg det ut och vad hände i Horredsbygden för 50 år sedan?   Det är inte lätt att minnas allt, men efter diverse tankearbete och genomgång av dokumentation och kontakt med gamla Horredsbor tror jag följande skall ge en bild av hur det var.

Befolkning och husbyggnation

I Horred fanns det 1170 innevånare, i Istorp 737 och i Öxnevalla 501. Fram till 1963 var det huvudsakligen en spridd bebyggelse i Horredsbygden, man hade byggt på egen mark eller köpt en tomt. Nu började en mer planlagd bebyggelse att komma bl.a. för att få ner kostnader för vatten, avlopp och gator. Området Andersgården och Gärdesgårdenbörjade byggas. Stiftelsen Horredbyggen byggde de första radhusen.

Gårdar

I stort sett fanns alla gamla gårdar kvar med aktivt jordbruk. Mejeriet i Istorp tog emot mjölken från bygden. Klockaregården ”Haralds”, Hembygdsgårdens nuvarande säte, fanns också kvar med aktivt jordbruk. Det var bröderna Harald och Bertil Johansson, som hade gården och morbrodern Oskar Karlsson hjälpte till. Gården lades ner i slutet av 1980-talet. Harald var den siste som levde och han bodde kvar till sin död 1994.

Industrier

Flertalet av ortens befolkning hittade sysselsättning i Horred vid den här tiden. De större företagen var Horreds Möbelfabrik med Sven Johansson som ägare och ett 50-tal anställda, tillverkade bokhyllor och hemmamöbler. Vidare CS Möbelfabrik som tillverkade bokhyllor, bord mm. Sjöby Snickerifabrik drevs av Nils Johansson. De tillverkade bl.a. dörrar och trappor i specialutförande. Ekelund & Esspe med Per Ekelund drev Linneväveriet och ESEA, som stickade jumprar och tröjor.

Övriga företag

Elinegärde Sågverk med Nils Claesson som ägare, sågade timmer som ofta kom sjövägen. På Lottatorpet fanns Bröderna Erikssons Sågverk. Ernst Ståhls Skrädderi i Lunnaliden sydde mest herrkläder. Vasse Kvarn malde säd åt bönderna från flera orter. Bil & Motor reparerade bilar. I Vasse fanns Scheelegårdens vårdhem. Lantmannaföreningen hade allt för jordbruket. Byggnadsfirman Bröderna Karlsson, med bakgrund från Toftakärr byggde det mesta i Horred. Hemslöjdsalster med Sven Brogeby vävde mattor. Nilssons Sågverk sågade timmer och sålde även på export. De sålde också byggnadsmaterial i Lunnaliden.  Förläggarfirman Johan Johansson Näverås, sålde linnevävnader. Gustaf Karlsson i Lyckan hade textilförsäljning via postorder liksom Gustav Gunnarsson i Borgaregården, som sålde vävnadsmaterial mm. John Bengtsson hade skomakeri och tillverkade plånböcker och damväskor. John Johansson  hade skomakeri och skoförsäljning i källarlokalen i Framnäs stora hus.  Signe Jonasson hade damfrisering. Georg Wenander hade mattväveri i Andersgården. Frörenseriet fanns i Vasse liksom Vasse Elverk. Tor Axelsson utförde bilreparationer vid Hultins. Sundholmens Bryggeri ägt av Torsten Pehrsson hade bryggeri i Sundholmen och körde en gång i veckan runt med en öppen lastbil och sålde svagdricka och läsk. Karl Börjesson hade elfirma. Åke Börjesson gick i sin fars fotspår som målare. Han fick nu mer att göra och kom att bilda företag påföljande år med namnet Målerifirma Åke Börjesson.  Tage Claesson sålde och reparerade cyklar i en lokal vid Varbergsvägen.

Affärer och handel

Charkuteriaffärer drevs av Gunnar Johansson och Bror Peterson, som var känd för sin hemlagade korv, leverpastej och sillsallad. Carl Ericssons sålde specerivaror och mycket annat. Carls son Lars-Eric hade nu tagit över. Konsum och Hörbäcks i Elinegärde sålde också specerier mm liksom Carl Anderssons. Carls fru Judith hade en särskild avdelning med tyger. Eric Börjesson hade fotoaffär, han fotograferade och hustrun Maria framkallade. Här förmedlades också drycker från Systembolaget. Carl-Gustavs Radio & TV, Carl-Gustav Carlsson, sålde också cyklar. Dahlstrands klädaffär togs över av Sven Klasson som också sålde arbetskläder.  Karl Carlsson sålde porslin och pappersvaror och mycket annat. Kiosken som tidigare funnits utanför hade flyttats in i fastigheten. Vid Framnäs låg Erik Svensson möbelaffär. Horreds Järnhandel ägdes av Sven och Gösta Kullbo som också hade försäljning av jordbruksmaskiner. I Vasse fanns Erik Svenssons blomsteraffär. Junis Carlssons som haft Horreds Bageri hade tagits över av Birger och Greta Andersson

Skolor

Sjöbyskolan – centralskolan hade invigts 1955. Den hade ersatt alla gamla skolor som låg utspridda i samhället. Rektor var Sonja Svantesson. Göteborgs stift stod bakom Helsjöns Folkhögskola med Erik Eriksson som då var rektor. Bland lärarna kan nämnas Gunhild och Folke Bengtsson och Helge Westin.  

Kommunikationer

SJ hade person -och godstrafik, det mesta godset gick då med järnväg. Ett nytt stationshus togs i bruk och ersatte det gamla som var från omkring 1923. Godsmagasinet fick vara kvar.  Lidbergs Buss AB med Bruno Lidberg hade en omfattande busstrafik.

Läkare, tandläkare och veterinär

Läkarmottagning fanns i läkarbostaden och tandläkare och veterinär fanns centralt i Horred

Hotell/matservering

Horreds hotell hyrde ut rum, drev caféverksamhet och ordnade kalas och fester.

Idrottsverksamhet

På Eksätersvallen från 1958 spelade Horreds IF fotboll. Horreds Tennisklubb hade utomhusbanor.

Bygdegård och bibliotek

Horreds Bygdegård fanns vid Åkersta. Här fanns det biograf som visade filmer minst en gång i veckan och det var ofta dans.  Lokalen hyrdes också ut till fester. I en liten lokal på andra våningen var Biblioteket inrymt med  skomakaren John Johansson som bibliotikarie.

Brandstation

Denna var belägen vid Framnäs alldeles intill järnvägsövergången. Det fanns en öppen brandbil och i ett torn i byggnaden torkades slangarna. Erik Hultin var brandchef.

Polis

Oscar Bergqvist uppehöll ordningen i samhället. Han kollade gärna mopeder och cyklar. Det gällde också att stoppa där det var stopplikt.

Bank och Post

Göteborgs Bank fanns intill Gunnar Johanssons charkuteri. Olof Fröberg var kontorschef.  Varbergs Sparbank fanns i Kullbos hus intill Horreds Järnhandel. Gösta Kullbo skötte banken, som var öppen några timmar i veckan. Detta var Varbergs Sparbanks första filial.  Jordbrukskassan fanns i Lantmannaförenigens byggnad. Posten låg i hotellets hus och härifrån utgick tre lantbrevbärare. Postmästare var Bengt Fridehäll och kassör var Ingegerd Jakobsson  från Storegården.

Kyrkan

Präster var Erik Nordblom och Orvar Svegelius. Kyrkvärdar var Rubert Andersson och Axel Claesson. Kyrkovaktmästare var Arvid Johansson Heden och Harald Sandahl Varpet. Anders Skarin var kyrkofullmäktiges ordförande och Majken Bredal var kyrkokantor. Församlingshemmet var under byggnad.

Åkerier och taxi

Lennart Elmqvist Åkeri med Lennart och sönerna Per och Elis hade tre lastbilar. De körde kreatur och ektimmer och från gårdarna kördes dagligen mjölk till Istorps mejeri. Erik Johansson ”Erik i Vasse” hade också lastbilsåkeri. Erik Hultin körde ambulansen och hade bensinförsäljning. Vaster Åkerberg hade övertagit Erik Hultins taxirörelse. Helmer Nordén var stationerad med sin stora Volvodroska vid järnvägsstationen där han hade koll på ankommande tåg. Här hade han också en liten byggnad dit man ringde för att beställa körning. ”Lill-Arne” Johansson körde skolskjutsar och taxi.

Äldreboende

Horreds Ålderdomshem låg vid gamla Lindhultsvägen. Detta äldreboende var gammalt och omodernt, men nu var Ekås under byggnad och kom att invigas 1965.

Kjell-Åke Brorsson, februari 2013.

Publicerat i Horreds, Istorps och Öxnevallas Hembygdsförenings jubileumsskrift med anledning av att det var 50 år sedan Hembygdsföreningen bildades.