Familjen
John Johansson kom från Rydöbruk i Halland, han var född 1911 och dog 1975. Han hade troligen lärt sig skomakeriyrket av sin far, som var skomakare i Okome i Falkenbergstrakten. Hans hustru Karin, kom från Furukärr i Horred. Hon var född 1918 och dog 1983. Karin arbetade flera år som butiksbiträde i Carl Anderssons affär. Deras son heter Johnny.
Skomakeriet
Skomakeriet låg i backen efter Varbergsvägen ner mot Framnäs, i det då lilla vita huset alldeles intill Hultins bensinstation. Förr kallades huset ”Bageriet”. John Johansson hade startat skomakeriverksamheten här i början av 1940-talet. Dessförinnan hade Erik Börjesson, som sysslade med radioreparationer och foto haft sin verksamhet i denna byggnad. Ännu tidigare hade Ekelunds haft verksamhet med linnevävnader här. John förvärvade detta hus och även fastigheten Framnäs, som ligger strax intill och användes som familjens bostad. Skomakerihuset är troligen byggt i slutet av 1800-talet och betraktas numera som ett kulturminne.
John Johansson utförde skoreparationer av alla slag som halvsulning, sulning med lädersula, byte av klackar, lästning, byte av bakfoder och tåbitar. Han sålde också skor och skotillbehör.
Biblioteksverksamheten
John hade också under flera år hand om biblioteket i Horred, som funnits på olika ställen. Ett tag användes en enkel och undermålig lokal vid Brobyvägen. Här hade tidigare den på sin tid kända fotografen Mathilda Ranch (1860-1938) i Varberg, haft sin filial med ateljé.
John var mycket intresserad av böcker och lärde sig biblioteksarbete i Borås. När han blev bibliotekarie flyttades biblioteket upp till hans verkstad. Lokalen blev så småningom för trång och man fick flytta böckerna till Börjessons i Vasse. När Horreds gamla bygdegård byggdes omkring 1950 vid Åkersta, fick biblioteket en lokal på andra våningen. Här hade också Arne Börjesson, som var vaktmästare för bygdegården, sin bostad.
Man kom först in i en skolsal, där John satt vid katedern med diverse stämplar och lånekort. För att komma till biblioteket fick man gå ut genom en dörr och över ett yttertak till ett annat rum där böckerna fanns. Det var inte så många hyllmeter, men det fanns alltid något intressant bland skönlitteratur och facklitteratur. Biblioteket var öppet ett par kvällar i veckan. John skötte detta fram till omkring 1960. Som besökare minns jag honom, som pratsam och mycket allmänbildad och det kunde bli sena kvällar där med intressanta samtal. Omkring 1965 flyttades biblioteket till en nybyggd lokal vid Ekås äldreboende.
Skoaffären
Under de sista åren fram till sin bortgång 1975 sysslade han huvudsakligen med försäljning av skor i skoaffären, som han öppnade i källarlokalen i Framnäshuset.
De gamla skomakarna.
John Johansson var den siste av de gamla skomakarna i Horred. Tidigare fanns också Gustaf Berglund vid nuvarande Kantorns väg i gamla kyrkbyn. Han tillverkade också läderstövlar. John Bengtsson vid Vasse-vägen hade skomakeri och tillverkning av plånböcker och läderbälten. Anders Haglund hade skomakeri i Lunnaliden. Gustaf Berglund hade sin verkstad på vinden, och här fick man gå upp för en trappa med trasiga trappsteg, och dessutom så regnade det in. Hos Anders Haglund fick man också gå upp för en trappa till en mörk lokal, och där satt han framme vid ett fönster för att få lite bättre ljus. John Johanssons verkstad var prydlig med en disk innanför dörren och en ljus lokal med verktyg och maskiner.
Skomakerimuseet
Johns utrustning skänktes till Hembygdsföreningen i Horred, som flyttat alla skomakeritillbehör till andra våningen i före detta ladugården vid Kilastugan. Där finns en utställning, så att man kan se hur det såg ut hos en skomakare förr i tiden. Tyvärr är denna lokal inte den bästa, då föremålen far illa. Önskvärt vore att materialet kunde visas i Hembygdsmuseet i Klockaregården, men här är det ont om utrymme.
Bilderna från museet visar John Johansson maskiner för olika ändamål, som underlättade skoreparationerna. Dessutom finns det en mängd handverktyg av olika slag som skomakarhammare, pligg, sylar, nålar, ringtänger, skomakarknivar, sidavbitare mm. Olika sorters läder, sytråd, beck, lim, skofärg och skokräm var viktiga tillbehör.
Kjell-Åke Brorsson i augusti 2016.
Det var trevlig läsning
Minnen väcks till liv. Som barn mötte jag en skomakare som var 90 år och fortfarande aktiv. Han var en mycket duktig hantverkare och pappa var noga med att skorna skulle åtgärdas när det blev behov av det.
Tack Kjell Åke för ännu en intressant artikel. Vilken skrivarglädje du besitter. Skomakare och bibliotekarie, vilken härlig kombination. Hantverk möter litteraturen. Jag minns också ett skomakeri i Skene som låg på en bakgård och det doftade så härligt av läder och skokräm.
//Hillevi