Familjen på Näverås omkring 1930. Längst bak från vänster: Alma, Julia, Bror och Ivar. Längst fram: Elsa, Alice, Johan, Verner, Lotta, Lilly och Torsten.

Vävnadsförläggaren på Näverås

Familjen och gården

Johan Johansson var född på Näverås i Horred 1876 och dog 1947. Han kallades allmänt Johan på Näverås. Han var son till Johannes Eriksson och hans hustru Inga Kaisa, född Olufsdotter och var gift med Lotta Börjesson, född i Kulla i närheten av Lindhult i Horred. Hon var född 1875 och dog 1962. Hon var dotter till Börje Larsson och hans hustru Anna Britta född Markusson.

Johan och hustrun Lotta Johansson omkring år 1900.
Johan och hustrun Lotta Johansson omkring år 1900.

Gården Näverås hade 1941 en areal på 11 hektar och ett taxeringsvärde på 9 400 kr. Jordarten är svartmylla och mossjord och skogsbeståndet barrskog. Nuvarande mangårdsbyggnad är byggd omkring 1910, intill den gamla som är riven. Ekonomibyggnaderna är uppförda 1920. 1941 fanns 1 häst, 6 kor och 6 svin. Johan Johansson hade köpt gården 1901 efter sin far Johannes, som arrenderat den i 36 år.

Johan och Lotta fick nio barn;  Julia f. 1903, Bror f. 1904, Ivar f. 1906, Elsa f. 1908, Alma f. 1910, Lilly f. 1912, Torsten f. 1914, Alice f. 1920 och Verner f. 1922.  Pekka Lehto f. 1936 kom 1942, som krigsbarn till Näverås från Lahtis i Finland.

Lotta med barnen framför hemmet på Näverås. Foto troligen från våren 1915.
Lotta med barnen framför hemmet på Näverås. Foto troligen från våren 1915.
Familjen på Näverås omkring 1930. Längst bak från vänster: Alma, Julia, Bror och Ivar. Längst fram: Elsa, Alice, Johan, Verner, Lotta, Lilly och Torsten.
Familjen på Näverås omkring 1930. Längst bak från vänster: Alma, Julia, Bror och Ivar. Längst fram: Elsa, Alice, Johan, Verner, Lotta, Lilly och Torsten.

Vävnadsförläggare

Johan Johansson startade vävnadsförläggarverksamheten omkring 1902. På en faktura benämns firman: Johan Johansson Näverås, Horred. Telefon 38 A. Lager av garner och hemvävda linnevaror.

De första åren fick Johan och Lotta sköta både jordbruket och förläggarverksamheten.  Efterhand när barnen blivit vuxna hjälpte dessa till vilket underlättade, då det blev mer att göra, allt eftersom hantering av mängden vävnader ökade. För transporter och kontorsarbete gick mycket tid åt.

Så småningom påbörjade Johan också en verksamhet med försäljning av frukt, kött, ägg mm till återförsäljare och storförbrukare. Omkring 1920 hade också en liten lanthandel öppnats.

Väverskorna

Väverskorna fanns i bygden främst i Horred, men också i Istorp, Förlanda, Fotskäl mm. 1912 fanns det omkring 20 stycken, 1925  70, 1931 59 och i mitten av 1930-talet omkring 80. Under krigsåren minskade antalet då det blev svårt att få fram material. I en bokföringsbok återfinns från 1904 och fram till 1926, namnen på följande 40 hemväverskor :
(I några fall har makens namn angetts. Stavning enligt boken.)

Alma Börjesson Kulla
Augusta Andersson
Inga till Öjes
Alma Carlson
Berta i Koppartoft
Irma till Öjes
Alma Erickson
Carl i Letebo
Gerda i Toftakjaer
Amanda på Jonsjö
Clara Börjeson Höjda
Johanna Linskog
Anna Andersson Hagen Tväbeck
Emelia från Kulla
Johannes Svensson Ödetoft
Anna Britta Augustson Näfrås
Emma Andersson Hagen
Kajsa Johansson Ödetoft
Anna Britta i Jevare
Emma Bengtson Näfrås
Lotta Markusson Kulla
Anna Britta Johansson
Emma i Kärra
Lotta på Heden
Anna Carlsson Ödetoft
Emma Linskog
Lotta på Bockakullen
Anna i Kärra
Hilma i Kulla
Anna Larsson Hagen
Hindrick Johansson Linhult
Lovisa i Glofa
Sofia Andersson Tväbeck
Anna Andersson Kanared
Ida Andersson Kanared
Sälma i Kanared
Anna på Heden
Ida Larson
Anna Johansson Höjden
Ida Johansson Betekullen

 

Dessa fick hämta lingarn och varp på Näverås och de vävde sedan handdukar, servetter, näsdukar, dukar, dammhanddukar och rakservetter. Lingarnet som kom i packar och skulle först rullas och varpas, sedan skedas och därefter svepas på reven, som vävrullen kallades. Sen skulle det solvas för att få fram det önskade mönstret. 1909 fick en väverska mellan 9 och 11 öre per meter för handdukar beroende på utförande. 10 öre 1909 motsvarar cirka 5 kronor i 2018 års penningvärde. En väverska kunde väva 1 meter på en halv timme.

Av väverskorna var det ett några som vävde breda dukar på en så kallad ryckeväv. Detta kallades att man vävde ”brett”.  När de vävde handdukar, servetter och näsdukar mm, vävde de ”smalt”.

Artiklar och sortiment

Följande artiklar finns antecknade, alla mått är i cm:

Dukar
75 x 75               150 x 120        150 x 200       150 x 245      150 x 290
100 x 100         150 x 150        150 x 205       150 x 250      150 x 295
100 x 250         150 x 180        150 x 210       150 x 255      150 x 300
135 x 135         150 x 185        150 x 220       150 x 260      150 x 320
150 x 100         150 x 190        150 x 230       150 x 270      150 x 335
150 x 110         150 x 195        150 x 240       150 x 280      150 x 340

150 cm var det bredaste som kunde vävas.

Två solvböcker gjorda av August Andersson född 1859 och granne med Näverås, finns bevarade. De finns nu hos hans sonson Ivar Johansson i Uddevalla.  Några av de mest kända dukmönstren som finns upptagna är Franska Rosen, Vandringsmannen, Lissabons stjärna, Göteborgsmönstret, Lidamönstret, Betekullamönstret,  Hagamönstret, Bäckarosen med krokgång och Frugårdsmönstret.

Servetter
50 x 50, 60 x 60, 60 x 85 och 75 x 75

Rakservetter

Dammhanddukar

Näsdukar små och stora

Handdukar
Fina 60 x 85 och 60 x 90

Handdukar finrutiga
Entänning rutig 63 i metervara – klipptes till olika storlekar
Entänning 60, 63, 65, 70, 73 och 80 i metervara – klipptes till olika storlekar
Entänning 63 x 65 och 60×90

Entänning var en grövre kvalitet än den fina.

Leverantörer av råvaror och inköpspriser

Vävgarner av prima lin och towgarn, som var en enklare kvalitet, levererades av firman Holma-Helsinglands Linspinneri & Väfveri Aktiebolag i Forsa. Johan hade fått ensamförsäljningsrätt i området Kinna – Varberg. Hans provision var 1 krona per pack.  Holma-Helsingland grundades 1898 och är fortfarande verksamt.

Enligt en prislista från nämnda firma, sannolikt från 1932, erbjöds dessa kvaliteter:
Lingarn, blå eller röd etikett, levererades i 15 olika grovlekar från N:o 6 till 35 oblekt, kokt eller med blekning ¼,  ½,  5/8,  ¾,  7/8  &  4/4.   Towgarn, vit etikett, fanns i samma utförande i 12 grovlekar från N:o 6 till 25. 1 pack oblekt garn t.ex.  nr 20 vägde ca 13,62 kg.  1 pack = 3 bundels = ca 180 000 yards = ca 164. 600 m.

Priset per pack för t.ex. Lingarn oblekt, blå etikett nr 20 var 38,15 per pack (2,80 per kg).  För samma sort  ½ – blekt var priset 42,50 per pack (3,12 per kg) Motsvarande för Towgarn, vit etikett var 35,80 per pack (2,63 per kg).

En prislista daterad 4/5 1928 från Ahlafors nya Spinneriaktiebolag i Göteborg upptar priser på Bomullsgarn för varp eller väft i buntar, å varpbommar eller korsrullar vid försäljning till fabrikanter. För n:r 20 varp var priset 3,06 pr kg. För t.ex. enkelt garn nr 24-28 var priset 3,15 pr kg. Priset på tvinnat garn var 30 öre per kg högre. Lingarnet kom i packar utan omslag och hölls ihop med snöre.

Kontakter med leverantörer och kunder

Innan det fanns telefon fick man göra beställningar och annat per brev. En skrivmaskin skaffades tidigt och det var mest Alma som skrev på denna. Hon hade tagit en kurs hos Hermods i maskinskrivning. 1922 fanns det telefon på Näverås, vilket framgår av en anteckning, att lärarinnan Hilma Åsberg lånat telefonen och betalat 20 öre.

Vid ett tillfälle när telefon var en sällsynthet, hände det sig att en besökare råkade vara ensam i huset när det ringde, varpå han lyfte luren och svarade:

”Hallå i luren, jag är ensam och vet inte hur man telefonerar” varpå han lade på luren.

Leveranser av vävnader

Dottern Alma Johansson, berättar vid besök 29 april 1999 att de, som levererade vävnader ibland kom gående med sina alster ända från Förlanda. De fick sedan gå tillbaka med sina garnpackar och hade då 16 kg bak och 8 kg fram. Vägen fram och tillbaka var två och en halv mil.  Det fanns de som hade det fattigt och för att spara skorna gick de barfota när ingen såg dem.

Vävnaderna som kom från väverskorna skulle mätas in, märkas med etikett och lön skulle betalas. Detta sköttes oftast av dottern Alma. Varorna skulle också manglas och detta gjordes i början hos Nils Andersson Fageråkra i Veddige. Sedan kördes vävnaderna i många år till den stora och ca 20 ton tunga stenmangeln, som stod nere på gården Annelund i Horred. Denna mangel finns sedan 1993 i hembygdsmuseets lokaler i Klockaregården.

Efter mangling lagrades vävnaderna uppe på andra våningen på Näverås tills det kom beställningar. Efterhand slutade man delvis att mangla för att vävnaderna skulle se mer hemvävda ut.

Lanthandeln

De flesta som kom med vävnader, köpte varor i speceriaffären, som fanns på Näverås. De som köpte t ex tunga mjölsäckar fick dessa hemkörda från Näverås. Det var vanligt att vävnadsförläggarna hade en liten affär, de kunde då tjäna lite extra pengar på varorna de sålde. Enligt gamla räkenskapsböcker fanns denna lanthandel redan på 1920-talet. Sortimentet bestod av ett 50-tal artiklar och kunder var även de som bodde i omgivningarna.

Bilar och transporter

Transporter till och från andra orter gick, innan det fanns bilar, med järnväg och man fick ibland köra flera gånger per dag med häst och vagn till och från Horreds järnvägsstation, för att hämta och lämna material. Den gamla vägen till Näverås, från Varbergsvägen och förbi Kanared var förr smal och dålig.

Omkring 1924 köpte Johan den första bilen. I juli 1927 skrevs ett avtal undertecknat av 11 berörda markägare med följande lydelse: ”Undertecknade, som begagna enskilda utfartsvägen från Näfverås till allmänna vägen mellan Varberg-Borås vid Kanared i Horreds socken, förklara härmed att vi icke hava något emot att samma utfartsväg får med automobil befaras. Claes Bengtsson Lida, Claes Kristianson Lida, Adolf Bengtsson Lida, J B Henricksson Kanared, August Bengtsson Näfverås, Edv Karlsson Kanared, Gottfrid Andersson Hålan, Edvard Johansson Skogsåkra, C A Carlsson Kanared, J.A. Josefson Dammet, Johan Johansson Näfrås”

Namnteckningar av välkända gårdsägare i Horred. Godkännande för bilkörning på samägd väg.
Namnteckningar av välkända gårdsägare i Horred

Ett brev skrevs sedan till Kungl. Befallningshavande i Elfsborgs Län med följande lydelse: ”Undertecknad anhåller vördsamt om att vägsträckan mellan Stora landsvägen Varberg-Borås och Näverås i Horreds socken av Elfsborgs län måtte få trafikeras med automobil. Näverås & Horred den 5 Aug 1927. Johan Johansson”

Foto från början av 1930-talet. På bilden sönerna Verner, Ivar och Bror.
Foto från början av 1930-talet. På bilden sönerna Verner, Ivar och Bror.

Tack vare bilen kunde man fortare köra ut material till de som vävde och samtidigt hämta färdiga produkter. Det var oftast sönerna Ivar eller Torsten och dottern Alma, som i många år skötte detta. Bilarna vid den här tiden drog mycket bensin, och enligt noteringar, har Ivar tankat hos Carl Ericssons affär, minst ett par gånger i veckan. Bensinen kostade då 26 öre per liter.

Återförsäljare

Det fanns en återförsäljare som hette Gustavsson i Laholm. Denne kom in med order efterhand när han fått beställningar från sina kunder. Även Nils Andersson Fageråkra köpte linnevaror och lingarn mm. Bengt Johansson, Sjöby ”Bengt i Sjöby” var också vävnadsförläggare, som 1908 köpte linnevaror i större mängd.

Största återförsäljaren var Johans äldre bror Edvard Johansson (1872-1953)  i Horred. Han var återförsäljare från 13 juli 1902, enligt Johans anteckningar.

Edvard Johansson, återförsäljare i 31 år.
Edvard Johansson, återförsäljare i 31 år.

Varorna skickades med tåg från Horred till olika orter från Horreds station. Edvard körde sedan ut godset från ankomststationen med kärra och sålde till hemmen. Större order till fabriker skickades direkt. Bland annat framgår att han fått betala för frakter till Skärblacka, Åby, Norrköping, Hjo, Mjölby och Motala. Under t.ex. 1911 levererades 12 order till Edvard.

Den första ordern för Edvard, som finns noterad, är från 13 juli 1902. Det var näsdukar, servetter, entänning handdukar och olika dukar, totalt för 158,49 vilket motsvarar ca 9000 kronor 2018 års penningvärde.

Till exempel finns noterat denna order, som levererades den 5/4 1927 till Edvard:

5 st duk150/310á 16,5082,50
1 st150/30516,25
1 st150/30516,00
1 st150/28014,80
5 st150/20010,6553,25
10 st150/1508,0080,00
7 st150/1003,4524,15
89,5 met10/4 lärft5,00447,50
31,510/4 dukar5,30166,95
Kr 901,40

Affärerna tycks ha gått bra, 1903 fick han varor för ca 1 700 kr vilket i 2018 års penningvärde motsvarar ungefär 91 000 kr. 1923 köpte han för ca 28 000 kr vilket nu motsvarar ungefär 750 000 kr.

Den sista noterade ordern är från den 1 maj 1933. Han hade då varit återförsäljare i 31 år. Under alla dessa år har Edvard säkert tillbringat mycket tid på tågresor, långa vandringar med dragkärran och många hotell- övernattningar.

Linnevävningen minskar

Som tidigare nämndes blev det svårt att skaffa garn och annat material under andra världskriget, varför hemarbetet med vävning av linnedukar och handdukar minskade. Johans döttrar Alma och Elsa fortsatte att väva dukar av det garn som fanns i lager. Dessa dukar var mycket efterfrågade och allt som vävdes gick åt. Det fanns två vävstolar i byggnaden nedanför bostadshuset varav den ena bredare, användes till borddukar och den andra till övrigt.

Ny inriktning på rörelsen

Efter Johans bortgång 1947, drevs handelsrörelsen från 24/5 1947 vidare av Verner, Ivar, Elsa, Alma och Lilly. Företagsnamnet blev Firma Johan Johansson & Co och firman tecknades av Verner. 6/3 1954 utträdde Verner ur rörelsen och firmanamnet blev Firma Johan Johansson, med Ivar som firmatecknare. 15/2 1964 utträdde Lilly ur rörelsen och Ivar, Elsa och Alma drev rörelsen vidare.

Som komplement till linnevarorna, främst dukar, anlitades hemväverskor med inriktning på olika sorters trasmattor. Det var gångmattor, sängmattor, hallmattor och löpare. Varp och garner i olika grovlekar såldes också. I slutet av 1955 började man också sälja plastmattor.

Kundkretsen var privatpersoner, men också återförsäljare som Hemslöjdsalster Horred, Hemslöjden Borås, Verners Vävnader Göteborg, Gustav Gunnarsson Horred, Nyttokonst Landskrona, Hemslöjden Borås, Damtrikå Frufällan, Kinde & Co Göteborg, Sven Andersson Mölndal, Erik Alfredsson Höganäs och Linopeters Göteborg.

Några prisexempel på linnedukar 1955 alltså för ca 63 år sedan: 95x95cm 10,00, 130x130cm 23,40, 130x210cm 37,80, 130x300cm 54,00, 150x300cm 63,00 , 150x350cm 73,50. 1 krona 1955 motsvarar ungefär 14 kronor 2018.

Alma och Elsa slutade med egen tillverkning och försäljning 1985 och de har skänkt bort sina vävstolar, varav en till Horreds Hembygdsförenings museum i Klockaregården.

Alma Johansson vid vävstolen med linneduk.
Alma Johansson vid vävstolen med linneduk.
Näverås ca 1940. med vävstugan och lanthandeln.
Näverås ca 1940. med vävstugan och lanthandeln.

Alma var den sista levande av syskonen och hon bodde på Näverås till sin bortgång i december 2004. Därmed tog en ungefär 100-årig epok inom vävnadsförläggarbranschen slut.

Källor:
Alma Johansson i april 1999 och maj 2003.
Svenska Gods och Gårdar 1941.
Bokföringsböcker från Johan Johansson 1902-1929 m.fl.
Dagböcker från Näverås 1950-1962.

Kungsbacka i januari 2018.
Kjell-Åke Brorsson, Anna Stina-grenen.

En tanke om “Vävnadsförläggaren på Näverås”

  1. Intressant läsning, om farfar, farmor, pappa och hans syskon. Jag minns alla utom farfarJohan som dog när jag var 3 år.
    Det var många meter dukar mm som vävdes under ca 100 år. Värst var det säkert med transporter av material och färdiga alster som skulle levereras över hela Sverige.
    En rolig historia med tillståndet att få köra automobil från markägarna kring vägen mellan Näverås och Kanared och Kungl. Befallningshavande i Elfsborgs Län skulle säga sitt 🙂

    Förstår att du lagt ner många timmar för att få fram underlag för artikeln!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *