Vem var Ingmar Larsson?
Kåseri av Rolf Ekelund

Följande är berättelsen om Ingmar Larsson, född 1660, dennes barn, och hur de är med och bygger upp förläggarverksamheten och textilindustrin i Mark. Ingmar är anfader både till Annika och Torkel. Vi får också lära känna ytterligare en anfader, Anders Haraldsson, född 1620, som deltar i 3 krig och blir 102 år gammal. Vid släktmötet i Mariebergsparken Kinna den 27 juni 1987 höll Rolf Ekelund detta kåseri. Kåseriet spelades in och nedtecknades av Gunnar Ahlberger.

Vem var Ingmar Larsson?

Hans hem var Sjögärde i Tostared socken. Hans pappa var Lars Börjesson och han var knekt på 1650-talet innan han blev åbo på Sjögärde.

Denne Lars Börjesson var av ganska vildsint natur, det återspeglas så småningom hos barnen. Hans äldste son Bengt Larsson blev också åbo på Sjögärde och redan 1692 var han inför tinget. Det hade kommit en kronolänsman från Kungsbacka som ville ha skjuts. Eftersom det var skördetid vägrade Bengt Larsson att skjutsa honom. Kronolänsman sa att man får inte sätta sig upp mot en kronans man. Bengt Larsson svarade “det ger jag fan i för här får du ingen häst”. Men kronolänsmannen proppsade på att få en häst. Bengt Larson hotade då med att hämta sitt gevär och ge kronolänsmannen ett saltskott i ändan.

Denne Bengt Larsson var ganska besvärlig. Så småningom, 1704, avgick han från åborätten i Sjögärde. Det var på grund av prästens och frälsemännens ovilja mot honom. Han flyttade då till Tostared. Några andra av de här bröderna var också ganska våldsamma. En broder, Per Larsson, bodde på Stommen i Tostared och en broder i Långhult Tostared. De träffades en gång 1714 och satt och pokulerade på Stommens veranda. De hade druckit öl. Efter en stund började de bråka om en lada som en av dem hade sålt till Halland. De började slåss efter en stund. Den ene brodern försökte springa hem, men Per hann i fatt honom och rände en stor kniv i sidan på honom. Han stapplade några 20-tal meter men blev liggande under en ek. Folk samlades runt omkring honom. Han dog efter 10 till 20 min. Det sista han sa var att han förlåter sin broder detta, det hade ju skett under rusets inverkan.

Man fick aldrig tag på brodern Per Larsson. Han försvann, förmodligen till Danmark. Det finns inga rättegångsprotokoll eller annat.

Tostareds socken karta. Rolf Ekelund 2005.
Tostareds socken. Rolf Ekelund 2005.

Ytterligare en broder, Jöns Larsson, var också en bråkstake. Han var ofta inför tinget både för fylleri och andra förseelser. Men vi ska gå över till Ingmar Larsson. Denne Ingmar är förmodligen född 1660. Omkring 1690 gifter han sig med dottern på Eskekärr Kerstin Andersdotter och de flyttar till Övre Rud i Tostared.

Här börjar hans verksamhet. Förmodligen gör han det i kompanjonskap med svärfadern och kanske med brodern Jöns. Han börjar då att öppna förläggarverksamhet med vävnader. En vävnadsförläggare lämnade ut ull och lin till folket i bygden som spann, färgade och vävde, till färdiga tyger. Dessa tyger sålde sedan förläggaren till köpmännen i Borås.

På den tiden måste man ha handelsrätt för att få sälja. Det innebar att man måste sälja sina produkter till handelsmän i städerna eller att själv bli handelsman i en stad. Denne handelsman skulle naturligtvis ha goda förtjänster. Det förstod bönderna i Tostared. Därför sålde dom själva. Dom kringgick alltså lagen och detta kallades “brott mot landsköp”. Man fick gärna, på marknader och hos grannar, sälja vad man själv producerat men man fick inte göra det i större skala.

Det finns inga handlingar bevarade från Ingmar Larsson och hans bouppteckning från 1740 innehåller ingenting som berättar om detta. Man får titta i domböckerna för att få reda på vad han var för en figur, för en figur måste han ha varit.

Han är redan på 1690-talet inför tinget för både fylleri och slagsmål. Jag talar om det nu för att ni som är ingifta i släkten ska veta varifrån era kontrahenter fått sitt ölsinne ifrån.

Vi ser också i domböckerna att dessa bröder i Tostared var mycket fruktade men applåderades av folket i bygden. Dom satte sig nämligen upp emot herrarna, de opponerade sig mot frälsemän och framför allt mot prästerskapet. Det var väl därför våran moder Martha Ingmarsdotter 1703, vid 11 års ålder, blev stämd inför tinget. Hon var nämligen med sina föräldrar till kyrkan vid påsktiden, det kanske hade regnat och hon sveptes in i yllekläder, pressades in längst intill väggen i kyrkan. Där blev hon illamående under predikan och kräktes mot väggen. Det är i dag ingenting att ta notis om men hon blev anmäld till tinget för detta. Det blev tingssak och man antog att hon förmodligen var berusad av öl eller andra starka drycker eftersom hon kräktes i kyrkan. Det var ganska vanligt förresten på den tiden.

Då var det två nämndemän som sa att detta är ju bara en unge inte kan väl hon dömas för sånt här. Ärendet uppsköts därför till hösttinget. På hösttinget stod det bara att ärendet avskrevs eftersom det var ju bara ett barn.

Vi får genom detta en liten inblick i hur det var på 1600- och 1700-talen. Det var ofta bara bagateller som blev tingssak på den tiden. De Flesta målen var att man t.ex. huggit en risnek eller haft ett dåligt stängsel så blev det tingssak för att man skulle få rätsida på det.

Ingmar Larsson hade ett stort bråk med sin bror Jöns om ett par bistockar. Det finns antecknat i domboken för år 1708. (tror jag)

Domstolsprotokoll
Domstolsprotokoll

Vid mordrättegången 1714 var Ingmar och Jöns med som vittnen.
1715 kom en mycket intressant notis i domboken. Bönderna hade nämligen börjat få lite för fria händer i sin handel. Boråsborgarna ville ha slut på detta. All handel skulle enligt Kungl Majts gå genom borgarna i Borås eller Ulricehamn. Men alla Tostareds-bönderna hade alltså sålt själva ute i landet. Då anmälde Borås-borgarna bönderna i Tostared, framförallt Ingmar och Jöns Larsson och Sven Björnsson i Edared, inför tinget. De anklagades för landsköp. Det blev 10-15 sidor utredningar om hur det gått till.

Men både Ingmar och Jöns Larsson försvarade sig och säger så här att: ”när kronoskatten skall betalas har bönderna i allmänhet inga pengar. Då kommer de till mig, för dom vet att jag är rik, och vill låna till kronoskatten. Jag lånar ju inte ut utan säkerhet. Vad får jag då som säkerhet? Jo jag får lärft och vadmal. Sedan när kronoskatten betalts och det gått ett halvår så vill jag ha tillbaka mina pengar men de har fortfarande inga pengar. Jag kan ju inte ligga med en massa lärft och vadmal. Därför måste jag sälja det. Det är klart att det blir en massa förtjänster, men man är väl inte så dum utan man försöker tjäna på affärerna. Det hjälpte inte, de blev dömda i alla fall. Nu är det märkliga här och det är första gången i Sveriges historia man vet att ordet “kapitalist” skrivits ner. Ingmar Larsson kallades nämligen “kapitalist”.

Det är med detta målet som grund och att han är kapitalist 1715 som gör att man måste gå tillbaka 15-20 år till omkring 1697-98, då har han alltså börjat med förläggarverksamhet. Det framskymtar på ett par ställen tidigare att han sålt lärft, men här är det klart bevisat. Fram till 1723 är han nämnd inte mindre än sex gånger i domboken för brott mot landsköp.

Det kan ju vara skojigt för er att veta ett ni är ättlingar till en kapitalist. Många kanske inte tycker om det, det kanske finns socialister bland er också.

Sedan kom då näste generation. Ingmar Larsson hade två söner och fyra döttrar. Han utbildade alla sina barn i konsten att bereda av lin och ull. De lärde sig att spinna, färga och väva. Med dessa kunskaper i bagaget och med en rejäl hemgift från “kapitalisten” så giftes de bort i rika och förståndiga gårdar.

Den äldsta dottern Martha Ingmarsdotter kom till Almered Kronogården i Sätila. Hon blev central-figuren i all den här textila verksamheten.

Äldste sonen Anders Ingmarsson blev först gårdfarihandlare men sedan också han förläggare Gunnestorp i Hyssna.

Den yngste sonen hette också Anders. Det är inte alls ovanligt under 1700- Och 1800-talen att två söner får samma förnamn. Jag har t.o.m. träffat på en familj som haft fyra söner och två döttrar där sönerna hette Anders och döttrarna hette Kerstin. Anledningen vet man inte, det kanske var lättare att ropa in dom när de skulle äta: kom nu Anders och Kerstin.

Enligt namnskicket på den tiden var det så att hade man en farfar som hette Anders döptes äldste sonen till Anders. Andra sonen döptes efter morfadern. Den första dottern döptes efter mormodern och andra dottern efter farmodern.

En dotter till Ingmar Larsson hette Börta. Hon gifte sig i Haby Gårda med en man som hette Abraham Börjesson. Han hade också en liten förläggarverksamhet i gång. Förmodligen grundad med Börtas och hennes faders hjälp.

En annan dotter kom till Bockagården i Haby och den yngsta dottern kom till Apelskog i Surteby Socken.

Överallt där barnen hamnade växte det upp förläggarverksamhet. Särskilt i Sätila. Men det är sparsamt med dokument från denna tid. Det som skrevs ner var faktiskt bara dombokshandlingar och bouppteckningar. Det finns inga räkenskaper förrän man kommer in en bit på 1800-talet. Men alla indicier tyder på att det funnits en mycket stor verksamhet i Sätila. Den spred sig till alla gårdarna eftersom det var fråga om lönearbete. Här har alltså vävts och spunnits i varenda stuga.

Man märker, genom skatterna, att det blev ett mycket större välstånd i denna bygd än i t ex trakterna kring Vara-slätten där det bara fanns jordbruk.

Går vi vidare från Martha kommer vi in på Torkel-grenarna. Martha gifte sig med Torkel Andersson. Av deras 8-10 barn är det en Torkel Torkelsson som efterträder sin bror Anders som gästgivare på Skene Gästgiveri. Det är som vi har fått reda på i dag en mycket gammal byggnad. Stommen är från 1650 och det är ju ganska otroligt. Det finns väl knappast någon byggnad här i närheten som är äldre. T.o.m. gamla Eskhults by i Förlanda är faktiskt från slutet av 1600-talet.

Första brodern, Anders Torkelsson, dör ganska tidigt jag tror det är 1753. Efter honom kommer Torkel Torkelsson som gästgivare. Gästgiveriet var en knutpunkt både för vägfarande och för dem som idkade handel. Torkel Torkelsson blev en mycket stor förläggare, det kan man se i bouppteckningen efter honom. Jag tror att han efterlämnade 16 gårdar. Varje barn fick väl två gårdar efter honom. Han var tydligen också kapitalist. Från Torkel Torkelsson kommer vi ner till hans son Anders Torkelsson som bodde på Deragården i Skene. En av sönerna till denne Anders är alltså Torkel Andersson som är anfader till alla er som sitter här.

Den andra grenen, Börta Torkelsdotter, hon är alltså syster till Torkel Torkelsson i Skene Gästgivaregård, hon flyttade till Grebbeshult i Sätila. Det är hennes tre söner som är banbrytande inom förläggarverksamheten. De är Anders Jonsson, Eric Jonsson och Andreas Jonsson. De flyttade samtliga till Kinna och gifter sig på stora gårdar.

Så småningom kommer all textil verksamhet från dessa tre söner. Främst då från Anders Jonsson. Han blev nämligen far till den som är mest känd i bygden. Hon kallades “Mor Kerstin”. Hon var äldsta barnet och gifte sig så småningom med en nämndeman och bosatte sig på Stämmemad.

Mor Kerstin är ett stort namn i bygden. Inte för att hon var duktigare än sina bröder och systrar, utan för att det var hon som började med bomull. En annan sak som också gjorde henne berömd var att hon hade en berömd son, Sven Ericsson. Det var han som startade Rydboholms fabriker och Rydals spinneri. Det är från hans ättlingar de andra industrierna vuxit upp.

Det är klart att har man en son som är så betydelsefull får man ett speciellt namn.

Denna Mor Kerstin har för sina insatser fått en speciell erkänsla av Kungl Majts. Hon fick nämligen en guldkedja av Carl XIV Johan år 1842. Den kedjan finns numera på Borås Museum. Den är mycket imponerande i sin längd. Jag tror det går att lägga den tre gånger runt halsen. I dag är den en raritet. Den fick hon för sina insatser inom bomullen.

Alla de andra syskonen sysslade också med förläggarverksamhet.
Anders är det stora samlade namnet men Eric Jonson var även han en skicklig förläggare. Han blev alltså far till Annika Ericsdotter som gifter sig med sin syssling Torkel Andersson. Hon blev er anmoder. Två grenar vävdes samman.

Den tredje grenen efter Ingmar Larsson som kommer in är Börta som var gift med Abraham Börjesson i Haby Gårda. Hennes söner blev också stora genom förläggarverksamhet. Hon hade två söner som båda hette Anders. Den ene bosatte sig i Lee i Fotskäl. Den andre flyttade till Håås i Öxnevalla. Där blev han ett mycket stort namn. Han sysslade med förläggarverksamhet men också med oxhandel. Oxarna drevs upp till Jönköping och även ännu längre, där de såldes på stora marknader. Det är hans dotter som blir moder till Torkel i Berg, er stamfader.

En annan gren från Ingmar Larsson är Anders Ingmarsson, som bosätter sig i Gunnestorp. Hans dotter flyttar till Kinna och gifter sig med Hans Esbjörnsson. Deras dotter Anna Hansdotter gifter sig med Eric Jonsson. Ni har på så sätt knytningar till fyra grenar och en del av er har knytningar till 8 grenar tillbaka till Ingmar Larsson.

Jag ska nu gå över till en annan gren och säga att på farsgrenen kommer man tillbaka till Torkel Andersson, som gifter sig med Marta. Hans far hette Anders Torkelsson och bodde på Almered Kronogård. Han var skogvaktare. Man vet inte så mycket om honom, men fadern som hette Torkel Conradsson, finns det mycket om i domböckerna. Även han är skogvaktare. Om ni kommer till Sätila kyrkogård finns hans gravsten i muren vid den västra ingången. Torkel Conradsson dog 1683.

Det finns en betydande man på den kanten också och det är Torkel Anderssons morfar. Han hette Anders, är född 1620 i Hyssna. Förmodligen hette hans far Harald Andersson från Sanden. Denne Anders Haraldsson bodde på Klateberg i Hyssna. Sedan flyttade han över till Hulta där han blev knekt. Hans hustru hette förmodligen Gunilla. De bodde i Hulta tills Anders blev befordrad till förare eller furir. Då flyttade de till Klockaregården i Sätila. Han tar värvning omkring 1650 och han är med i en hel del krig. Första gången han är med i strid är när Carl X Gustaf är i Polen, utanför Warszawa och Krakow. Då är han med i en del fältslag. Vi förlorade en hel del manskap. Det största slaget stod utanför Warszawa. Då strök det med en fjärdedel av manskapet, trots att vi segrade.

Nu kan jag inte med bestämdhet säga när han var med. Jag har bara följt med i Älvsborgs Regementes rullor och dom Companier som var med i strid. Han kom i alla fall hem till Sätila.

Svenskene ut på isen. Johan Philip Lemke [Public domain], via Wikimedia Commons
Svenskene ut på isen. Johan Philip Lemke [Public domain], via Wikimedia Commons
Nästa gång han var med var 1658. Då var han med i den här som gick från Polen genom Tyskland upp genom Danmark. Det var han och 15000 andra svenskar som tågade på isen över Stora Bält och slog danskarna. Så när ni läser historien kan ni yvas lite grann. Det var en stor händelse och en bravad av de knektar som tog sig över den sviktande isen. Manga gick ner sig av den anledningen att danskarna huggit upp vakar i isen. Men trots detta tog sig så gått som hela den svenska hären över.

Efter den bravaden blev det en fred år 1658 där Sverige fick de gränser vi har idag. Vi fick alltså Skåne och Blekinge. Halland hade vi ju tidigare.

Sedan blev det orostider igen. Då är Anders Haraldsson nere i Pommern och krigar. Han kommer tillbaka och är med i fältslaget vid Lund 1676, när danskarna försökte ta tillbaka Skåne. Tydligen blev han blesserad (skadad) och återbördad hem. Han var då befäl, förare eller furir. 1684 går han ur rullorna. då är han en 64 års man.

Men det var en seg gubbe. Han levde ända till 1722. Han dog i en ålder av hela 102 år.

Anders Haraldsson har funnits i Sätila kyrkoböcker men jag har tidigare inte kunnat sammanknyta honom med min egen släkt. Men så började jag att läsa domböckerna. Då står det att Anders Torkelsson i Almered 1722 kräver en Sätilabo på pengar, som denne hade lånat av hans svärfar, den gamle föraren Anders Haraldsson. Då var lösningen klar.

Stoppar man upp i en forskning på grund av att det inte finns tillräckligt med uppgifter i kyrkoböcker eller mantalslängder, så lovar jag er att lär man sig läsa gammal text och går in i domböcker, då får man otroligt fina resultat. Det är några av dom resultaten som jag har presenterat här.

Detta är en avskrift av en bandad inspelning av kåseriet. G.A.

Rolf Ekelund. Foto: Kjell-Åke Brorsson 2008-08-16.
Rolf Ekelund. Foto: Kjell-Åke Brorsson 2008-08-16.

Rolf Ekelund 1926 – 2008

Rolf Ekelund föddes den 27/6 1926 i Björketorp, Surteby-Kattunga församling. Rolf Ekelund var engagerad i släktforskning och var under åren 2000-2004 ordförande i Göteborgsregionens Släktforskare. Han har givit ut följande böcker:

  • Surteby kyrka (1981)
  • Släkten Ekelund (1999)
  • Linblomman : en historisk-genealogisk berättelse med verklighetsbakgrund om en vävarsläkt i Marks härad av Västergötland under c:a 500 år (2005)

Rolf Ekelund arbetade i ett flertal projekt med registrering av domböcker, bouppteckningar och mantalslängder. Ett motiv har varit att skapa kompletterande personlängder som ersättning för de kyrkböcker som gick förlorade 1857 i branden på Surteby prästgård. Delar av detta arbete har publicerats under benämningen ”Folk och gårdar …” med material från Surteby, Kattunga, Fotskäl, och Tostareds socknar.

En tanke om “Vem var Ingmar Larsson?
Kåseri av Rolf Ekelund”

  1. En intressant historia som Rolf Ekelund haft mycket arbete med. Jag kände honom bara genom brodern Björn och förstår att han ägnade väldigt mycket av sin fritid till forskning. Han har tillfört Markbygden mycket värdefull kunskap om gångna tider.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *