Född: 19 januari 1883
Död : 1 mars 1955

Växte upp i Kinna på Högalid 1 (nuvarande Mor Kerstins väg 35). Gifte sig 1911 med 18-åriga Lovisa Berg från Torshälla ( arbetade hos Hammarlings i Skene). Paret drev ett litet jordbruk samt även en manufakturaffär i fastigheten. Wilhelm gick även ”knall” under denna tid och han lärde känna många av kommande fabrikörer bl.a. Algot Johansson. Fyra barn föddes under åren 1912-1923 i den lilla stugan.

År 1926 flyttade familjen till Brokvarn* i Öxabäck socken. Där tog man över jordbruk, kvarn och en spånhyvel. Wilhelm var väl ingen bonde precis, och det sägs att han bar in stora bördor av hö på ryggen istället för att använda häst och vagn.

Han var en stor biodlare, så det fanns alltid honung till morgongröten. En delikatess var när han skar ut bitar från honungskakan och man fick tugga ur honungen. Mmmm!

Vår morfar/farfar var mycket social och ville gärna prata med folk. Han tyckte också om att spela kort och schack, även med oss barn, men han skulle vinna, annars blev han sur. Han ville gärna skoja och småretas, men hans humor uppskattades inte alltid, framför allt inte när det hade festats.

Ett ”spratt” som kunde slutat illa, var när en svärson och en god vän till honom, var på besök i Brokvarn. Starka drycker hade intagits på kvällen och man sov ganska länge på morgonen. Wilhelm hann att gå ned till ålkistan som fanns vid ån, och hämta en stor ål, som han placerade på gästens mage. Ett djuriskt vrål och rullande ögon med skräck i blicken, blev följden. Det visade sig senare att ”offret”, som led av svagt hjärta, mycket väl kunde ha dött av hjärtstillestånd av detta lilla skämt.

En annan episod var när han tillät ett gäng zigenare, med ambulerande tivoli, att slå läger ett par veckor på gårdens mark. Då fick han nästan hela bygden mot sig, ty zigenare var inget välkommet besök, även om man gärna gick på tivoli. Tivoligänget betalade hyran med en stor mässingskruka istället för med pengar och även detta fick han på ”pälsen” för, då det inte gick att äta denna kruka. (Krukan finns idag hos Ronny Johansson).

Wilhelm var mycket musikalisk och kunde spela fiol som en riktig speleman. Han underhöll gärna på kalas och fester och var mycket anlitad.

Tyvärr har vårt minne blivit sämre med åren, så detta är vad vi tre barnbarn kommer ihåg för episoder med Wilhelm. Dock har vi synbilden kvar av honom, när han går på gården i Öxabäck och föser in korna eller skördar honungen från bikuporna.

Harry Lindblad
Sonja Olofsson
Ronny Johansson

*= citat från boken ”Öxabäck-historia-gårdar-folk” (Öxabäcks Hembygdsförening 1991)

” Bostadshuset Brokvarn är ett av socknens 1700-tals hus, en framkammarstuga byggd 1739 av Jöns Andersson eller gevaldiger Gunnar Andersson. Spismuren med valvspis av ”Västgötamodell”, har årtalet 1835 ( i ursprungligt skick liksom det välvda taket i stora rummet). 1880 byggdes i söder en drängkammare. Den senare har använts som ”affär”. På gården fanns också en ladugård byggd 1860 med det typiska skullutskottet ”.